CarroEllens blogg

En vardagsbloggares tillvaro.

Bättre sent än aldrig

Hejsan bloggen!


Sitter nu hemma och bara tar det lugnt.

Denna veckan har varit väldigt blandad på jobbet, vissa dagar ganska lugna och härliga, medans andra dagar har varit massor att göra.

Men ja, ni är säkert mest intresserade av som rubriken lyder, vad det handlar om. För ett par veckor sedan hade jag medarbetarsamtal på jobbet, och då lovade jag mina två chefer att jag skulle boka tid hos läkare för fötterna. Jag hade ju hittat en klinik i Göteborg som verkade bra, men har inte riktigt tagit steget att höra av mig till dem, förrän i tisdags. I tisdags hade jag mailkontakt med dem och fick även bokat en tid hos de som var igår.

Då jag, som flera av er känner mig väl vet att jag har dåligt lokalsinne, att hitta själv i stan är jag ganska dålig på, men det har faktiskt blivit lite bättre. Men ja, så mamma fick följa med mig dit igår. Det var ganska lätt att hitta, men själv hade jag bara virrat bort mig trots att jag hade kollat på en karta innan om var det låg, och jag hade gps:en framför mig, så hjälpte inte det alls. Men ja, nu undrar ni säkert hur det gick. Jag var hos en kiropraktor, och ja, tydligen har de hand om fötter också om jag säger så, inte bara rygg. Hon kollade, klämde och kände på mina fötter och vader, och som tur är får jag väl säga så har jag faktiskt inte hälsporre (än), däremot har jag problem med samma sena som man har problem med vid hälsporre, den tjocka senan som sitter under foten (man känner den tydligt om man sitter ner och spänner foten) som sitter mellan hälen och stortån typ. Då jag har en för svag fot för att stå upp hela dagen som jag gör så har mitt fotvalv blivit mer platt än vad det varit innan, ja hon kunde se att det inte varit så platt tidigare. Och den senan under foten är inte töjbar, så den är för kort när fotvalvet pressats ut såpass mycket som det gjort, därav att jag har fått så ont. Hon sa också att ofta när man har problem med fötterna så har man också problem med vaderna, men det har inte jag märkt av så mycket faktiskt, förrän igår. Det började med att hon tryckte, vad jag tyckte var hårt, rakt på den mest ömma punkten i varje fot, och så skulle jag samtidigt röra på tårna. Ja ni kan tänka er hur det känns när någon trycker på ett ställe man har väldigt ont på och man samtidigt skall röra sig inom det området, aj! Hon tryckte även på vaderna och då skulle jag pressa foten fram och tillbaka. Det var då jag insåg hur stel jag är även i vaderna. Det gjorde nästan mer ont än när hon tryckte i fötterna. Så jag fick lite övningar som jag skall göra nu i ca 3 veckor fram tills att jag skall tillbaka dit, men hon sa det att nu den kommande tiden så kommer det troligtvis att bli värre med fötterna i och med de övningarna som jag fick, för att sedan bli bättre. Ja, när man har fått ett för lågt fotvalv så kan man träna upp det igen tydligen, så det är ju bra, men det tar ju tid. Men jag har ju känt av detta i två år ganska exakt, i mars var det två år, så ett tag till skall jag väl klara av, i alla fall så länge jag märker att det gör skillnad.

Dagen efter att jag varit där då, idag, så har jag haft svårt att gå för att jag har haft så extremt ont i fötterna, så jag känner mig väldigt nöjd med att jag var där en fredag så jag kan vila hela helgen, för jobbat idag det hade jag aldrig klarat, jag har inte kunnat gå som vanligt en enda gång idag, och en av övningarna som jag skall göra kan jag knappt göra för att det gör så ont i vaderna. När mamma frågade vad jag kunde göra åt detta innan jag fick övningarna så var det direkta svaret "sluta stå upp hela dagarna!" Så ja, nu får jag se till att få ordning på mina fötter, så får vi se vad som händer sedan. Nu hoppas jag bara att det känns bättre i fötterna imorgon och att jag kan jobba på måndag. Fast egentligen hade det nog känts bäst om jag hade blivit sjukskriven till viss del under denna rehab-tiden nu, men vi får se hur det är på måndag, så får jag väl i så fall höra av mig till kiropraktorn och se om jag kan bli sjukskriven till viss del eller något. Men ja, som så många har tjötat på mig så länge så har jag äntligen varit hos läkaren i alla fall, och nu har jag fått veta vad det faktiskt är, så nu börjar rehab-tiden.


Nu till kanske något roligare. Jag skrev i förra inlägget tror jag det var att jag hade sått tomater, fast bara tomatskivor, och imorse såg jag att de hade börjat komma upp ur jorden, så det är roligt tycker jag. Flera av de har växt typ 2 cm bara idag, så nu kanske det går fort med dem, skall bli roligt att följa. Även physalisen som vi planterade verkar också trivas, så det är ju roligt.


Resten av kvällen blir det till att ta det lugnt. Jag brukar gå i crocs här hemma hela tiden då det har gjort för ont i fötterna utan dem, men imorse kunde jag inte gå i dem alls, då var det lättare att gå utan skor, fast lite senare letade Jesper upp mina Eccosandaler som jag köpte förra året, och de kunde jag faktiskt gå i, dock inte ordentligt heller. Ne men nu hoppas vi på bättre mående i fötterna imorgon.


Ha en fortsatt bra lördagkväll alla bloggläsare! =)


//CarroEllen