CarroEllens blogg

Hejsan bloggen!

Sitter nu hemma och bara tar det lugnt. Idag har jag varit ute och kört i typ 2 timmar, och så har mamma och jag varit i Tumlehed ett par timmar. Det var väldigt härligt att sitta där ute i solen en stund, det var liksom lagom varmt för det, men för kallt för oss att bada.

Början av denna veckan hade jag fullt upp. I måndags råkade jag boka upp mig på två dubbellektioner på körskolan. Det är nämligen så att dagen innan man har lektion så får man ett sms kl 13, vilket också då innebär att efter kl 13 den dagen (dagen innan körningen) så kan man inte avboka sin lektion. När jag fick det smset i söndags så gick jag in och kollade om det möjligtvis fanns någon som hade avbokat en dubbellektion tidigare under dagen (jag skulle köra 17:10-19:05), och det fanns det. Så min tanke då var att jag skulle byta den lektionen som jag hade under eftermiddagen till den tidigare på dagen. Sagt och gjort så bokade jag den dubbellektionen, men något jag missade var ju att klockan var efter 13 så jag kunde inte avboka. Jag ringde körskolan på måndag förmiddag men det gick inte att avboka. Så ja, i måndags körde jag 13-14:55 och 17:10-19:05. Det var ändå väldigt härligt att jag hade två timmar emellan lektionerna så jag kunde vila lite emellan. Det kändes faktiskt ganska härligt att köra så mycket ändå, jag trodde först inte att jag skulle orka det, men det gjorde jag. Andra lektionen gick dessutom bättre än första, så det var väldigt härligt, men jag var ganska trött under kvällen.

Under tisdag förmiddag var jag ute och körde lite igen, men denna gång med Thomas. Vi körde runt i Torslanda bara, ner till Björlanda kile småbåtshamn och runt lite där.

I onsdags var jag i stan och lunchade med Lisa, det var trevligt.

Torsdagen och fredagen hade jag två ganska sega dagar här hemma. Jag satt och pluggade och städade lite här hemma bara, men i fredags smet älsklingen tidigare från jobbet, så under kvällen tog vi oss en härlig liten promenad med ett stopp vid dammen där det är väldigt härligt att bara sitta en stund och titta, innan vi tog en liten tur på maxi för att handla vattenmelon och färsk ananas. Det är två saker som i alla fall Jesper äter mycket här hemma nu, det är ganska billigt just nu så det är därför.

Ikväll blir det nog ganska lugnt, kanske orkar fixa cyklarna senare, men just nu känner jag mig ganska trött efter dagens körning och solning. Middagen ikväll blir en god sallad som jag gjorde tidigare i veckan med sallad, spenat, fetaost, soltorkade tomater, gurka, majs och champinjoner, och så skall jag ha lax till och Jesper korv.

Flera av er har tidigare år hört att jag har pratat om att jag någon gång hade velat cykla till Brevika ända hemifrån, men de flesta som jag har frågat om de har velat följa med har bara tyckt att det varit en konstig idé, så de senaste åren har jag lagt ner det. Tidigare i veckan fastnade jag framför ett klipp på youtube där två personer cyklade från Göteborg till Köpenhamn, med färjan över från Helsingborg tror jag att det var, och då kom jag och tänka på det igen. Det verkade vara så himla mysigt och trevligt att cykla så. Jag har ju alltid älskat att cykla, när jag gick på högstadiet så cyklade jag i till skolan varje dag några km i ur och skur, men de senaste åren har jag tappat det väldigt mycket. Jag har inte alls cyklat mycket vilket mestadels beror på att det är svårt att cykla med Jesper då han cyklar så himla snabbt och menar på att han inte kan cykla långsammare, och cykla själv tycker jag inte är så roligt, så det har inte blivit av så mycket tyvärr. Men igår satt jag och googlade en del på hur man hade kunnat cykla och så. Vi hade behövt tajma in det så att någon annan skulle åka dit med bil samtidigt typ för att få med oss mer grejer, man vill ju cykla med så lite saker som möjligt. Och så hade jag behövt träna betydligt mer innan, så det blir inte i år, kanske nästa år eller året därpå, vi får se lite, behöver få med mig någon på det också.  Men min tanke är då att man cyklar över Trollhättan och Vänersborg istället (det är inte den vägen vi åker med bil) då det verkar betydligt mysigare att cykla den vägen. Sedan såg jag också att det finns en camping i Vänersborg som verkar vara väldigt mysig, och när jag kollade hur lång tid det skulle ta dit  så kollade jag från Kungälv, och därifrån skulle det bara ta ca 4 timmar vilket ändå känns helt rimligt. Men ja som sagt var, vi får se någon gång i framtiden om det blir aktuellt, garanterat inte i år i alla fall.

Nu kommer nog Jesper hem snart från handlingen så då är det dags att börja med middagen.

Hoppas att ni också har haft en bra dag =)

//CarroEllen

Hejsan bloggen!

Klockan var strax före 14  idag, och jag hade varit i stan och ätit lunch med älsklingen.
När jag skulle åka hem igen så gick Jesper och jag till Stenpiren från Nordstan då det var så härligt väder, han skulle tillbaka till jobbet och jag skulle hem.
När bussen väl kom så var den ganska full så alla sittplatser blev tagna. Jag satte mig bredvid en tjej 4 rader mot bakåt i bussen.
Innan jag berättar detta som jag nu skall berätta så kan jag säga att en del av den vägen som bussen kör håller de på och bygger ny väg, så det är väldigt trångt där.

När vi var strax innan sörredskrysset, där bussfilen nästan tar slut i en sväng, så skulle bussen köra ut i det vanliga körfältet. Samtidigt som jag visste att bussen skulle svänga just där så såg jag hur en lastbil närmade sig oss. Det kändes som att det verkligen gick i slowmotion, och det jag hann tänka under kanske 2 sekunder var ”Vi kommer krocka! men det kommer inte hända” I samma veva ser jag hur backspegeln på lastbilen är farligt nära fönsterrutan bara två säten framför mig. Samtidigt som jag hör en smäll och känner en tryckvåg så slänger jag upp armen över ansiktet i ren reflex och lägger huvudet ner mot mina knän mot mittgången av bussen. Jag har inget minne av att folk skrek, men flera personer var snabbt uppe för att kolla till de personerna som satt just där rutan gick sönder.
Den raden jag satt på var första raden mot den rutan som klarade oss helt oskadda. Killen som satt framför mig fick glassplitter i ansiktet, men det syntes inget på honom.

De som satt där det blev som värst var ett äldre par. Där skadade kvinnan handen, men som tur var så blev det inget allvarligt. Det var nödutgångsrutan som sprack, och jag tror att just den rutan skall väl gå sönder på det sättet som den gjorde om man säger så, mycket smått glassplitter. När jag efter en kort stund förstod vad som faktiskt hade hänt så kollade jag med tjejen som satt bredvid mig att hon mådde bra. Vi fick lite glassplitter på kläderna och sätet som var typ som pulver. Då kollade jag runt i bussen också, och mot rutan till, då såg jag lite blod på ena ”handtaget” på ena sätet, så då kollade jag bara bort igen för att fortsätta hålla mig lugn, och tänkte bara ”Okej Caroline, ta det lugnt nu, få inte panik, det är lugnt!” Då pratade jag lite med tjejen jag satt bredvid. Hon hade också sett i slowmotion att vi skulle krocka. Busschauffören var ganska snabbt bak i bussen för att kolla hur det hade gått med alla, men det var bara en person som faktiskt blödde, sedan var vi några stycken som kände av tryckvågen mer eller mindre.
Jag tror att det bara gick några minuter, men det kändes som betydligt längre tid, så stannade en buss bredvid oss för att plocka upp oss. Då kände jag hur jag skakade, men jag lyckades ändå gå ordentligt.

Jag klarade mig bra, blev bara ganska chockad, det var första gången jag var med om något sådant. Så tur ändå att det var i såpass låg fart och att det inte blev så allvarligt. Det enda som gjorde att det blev värre än vad det borde blivit var ju just allt glassplitter som låg i mer än halva bussen, och då var det bara en ruta som gick sönder. Backspegeln på lastbilen lossnade också och bara hängde på sidan.
Ja, det tog verkligen en liten stund efter att det skedde som jag faktiskt förstod vad som hade hänt, vi hade krockat med en lastbil, samtidigt försökte jag inte tänka så eftersom att det låter så mycket värre när man säger att ”buss och lastbil har krockat” så försökte jag istället tänka ”en lastbils backspegel spräckte en ruta på bussen”
Detta var ju verkligen en ren olycka. Det gick i väldigt låg fart, bussen stod nästan still, och det skedde i en sväng där vägen var ganska smal, bussen och lastbilen fick helt enkelt inte plats bredvid varandra. Det kändes ju som att det gick en liten stund från att jag såg lastbilen första gången tills att vi krockade, men det var inte tillräckligt lång tid för att hinna tänka att jag hade kunnat förvarna om att vi skulle krocka. Jag tänkte ju liksom att det inte skulle hända, samtidigt som jag såg att det skulle ske.

//CarroEllen

Godkväll bloggen!

Ja då har ännu snart en hel arbetsvecka gått, min sista hela arbetsvecka på Subway, nu har jag bara 5 pass kvar.

Ikväll har jag varit själv hemma då Jesper är iväg på avslutning med innebandygänget. Så nu ikväll har jag gått runt här hemma och pratat med mig själv, massor av tankar som börjar dyka upp nu när det närmar sig slutet på jobbet, nu börjar det verkligen kännas att det snart är slut för min del. Det är som sagt fortfarande väldigt blandade känslor, samtidigt som jag innerst inne vet att detta är rätt beslut med tanke på hur hela situationen ser ut. Jag kommer inte överens med högsta chefen längre från ingenstans, jag har typ inget liv utanför jobbet med tanke på problemen med händer och fötter, och så orkar jag aldrig göra något efter en arbetsdag, eller sällan på helgen heller för att jag är för trött. Hela helgerna har i flera månaders tid känts som att jag bara har grejat här hemma det jag har orkat och sedan bara vilat, det är så det känns i alla fall, men vi har ju gjort en hel del saker också.

Sist när jag var hos vägledaren på Arbetsförmedlingen så fick jag frågan "var kan du se dig själv om ... år?" Jag kommer inte ihåg hur många år hon frågade, men jag minns att mitt svar var väldigt luddigt, jag hade inget bra svar på den frågan, jag kunde inte se framför mig var jag var, eller var mina drömmar sa att jag är om x antal år, men nu ikväll ställde jag den frågan till mig själv, och då hade jag helt plötsligt delvis ett svar, inte helt och hållet men ändå till viss del. Om 5 år ser jag mig själv med ett jobb som jag trivs med, jag har fått tillbaka mitt liv, jag mår bra i händer och fötter, och jag är inte lika trött som idag, och jag kan förhoppningsvis lägga mer tid på mina intressen än vad jag gör idag, som bla. bloggen, fota, pussla och vara ute i naturen. Åh vad jag längtar tills jag kan gå promenader igen. Jag gick ju en promenad i somras, en riktigt lång sådan utan problem alls, och det var första långpromenaden på 2 år, jag älskar ju att vara ute, men nu kan jag inte göra det eftersom att fötterna blev sämre igen under hösten.

Sedan vet jag ju att jag har mycket saker framför mig under 2019. Den 3dje januari gör jag min sista arbetsdag, och under kvällen skall vi ut några personer för att fira. Den 6 januari kommer alla kurser upp så då skall jag kolla på vad som finns där. Sedan har jag knappt två veckor innan jag skall till studie- och yrkesvägledningen igen för att söka i alla fall någon kurs. Sedan skall jag också se till att få tag i någon läkare så jag kan få ett läkarintyg för att få mitt körkortsintyg, vårdcentralen har väl troligtvis glömt bort mig.

Jag hoppas att jag får åkt lite skidor i vinter, jag skall bli moster i februari, syrran skall flytta hem till Göteborg igen. Ja det kommer att hända så mycket under nästa år. Det är tanken på allt roligt som jag vet kommer att hända som jag försöker ha kvar samtidigt som det känns riktigt läskigt att bryta vardagen, jag har ju ganska svårt för förändringar, eller självklart beror det mycket på vad det handlar om, men när det gäller detta nu så känns det väldigt svårt med denna stora förändringen som kommer att bli. Jag kommer aldrig mer gå in genom dörrarna på en Subwayrestaurang, bakom linen och ställa mig och göra en smörgås igen, eller preppa teriyaki tex. Det är både en lättnad och skrämmande på samma gång pga förändringen. Men nu siktar vi framåt, framåt mot ett bättre liv för att må och och trivas med det jag gör.

Jag vill rikta ett riktigt stort tack till framför allt älsklingen och Ida, men också några av er andra för all stöttning i allt detta kaoset med jobbet, verkligen tack, utan er hade jag aldrig klarat detta, och troligtvis inte heller tagit steget och faktiskt sagt upp mig, tack ni är fantastiska vänner <3

Ne, nu är det dags att sova, imorgon är det fredag och bara några få dagar kvar till julafton, löning och vi räknar med att ha massor att göra på jobbet. Och jag jobbar med chefen som jag inte kommer överens med längre, en perfekt fredag, hmm... God natt!

//CarroEllen

God kväll bloggen!

Nu var det ett par veckor sedan jag skrev här sist, och de senaste veckorna har det verkligen varit kaos på jobbet. Det har varit många arga diskussioner. Jag trodde aldrig att det skulle bli så dåligt på detta stället, men där hade jag fel.

Min högsta chef lade schemat för december, och då lade hon om schemat totalt verkligen. Flera personer fick inga pass alls under hela december, medans andra bara fick enstaka, medans vi är 4 st som skall jobba mest. Mitt schema blev så att jag jobbar olika tider varje dag, däremot alltid bara dagtid fortfarande, och med 1 timme extra varje vecka. Tydligen har jag i alla år alltid jobbat 1 timme för lite varje vecka utan att veta om det. Sedan har det i alla år varit problem med min rast. Jag har 30 min avsatt för rast varje dag enligt schema, men det är inte alltid jag får den rasten, utan jag blir avbruten för att det är mycket att göra, och då har jag inte fått något för det, så detta tog jag upp nu då när schemat ändrades. Det vi då kom fram till var att jag istället skall ha matuppehåll vilket innebär att man får sitta ner och äta när man får tid, och man kan bli avbruten, alltså ingår matuppehållet i arbetstiden, medans rast inte gör det. Har man matuppehåll så måste man vara på plats hela tiden, och man kan bli avbruten, men om man har rast så ingår inte den i arbetstiden och får man lämna stället. Men när vi pratade om detta så var jag väldigt lugn, medans min högsta chef brusade upp direkt och blev jättesur.

Sedan har det också visat sig att jag har fått för lite i lön det senaste året, att jag har legat under vad kollektivavtalet säger, och även detta blev chefen jättearg över. Hon menade på att det är mitt jobb att hålla koll på sådant, medans jag försökte förklara att det är bägge två.

Det har hänt så himla mycket de två senaste veckorna, så det känns som att jag inte ens kommer ihåg allt längre, men mötet med den högsta chefen förra fredagen när vi diskuterade min rast gick åt skogen verkligen. Hon sa massa saker som jag verkligen inte trodde att jag någonsin skulle få höra av henne. Bla sa hon "passar det inte så är det bara att säga upp sig" Jag förstod verkligen ingenting. Det var hon som ville att jag skulle komma och jobba hos henne för 1,5 år sedan, det är hon som nästan alltid har varit den bästa chefen jag har haft, jag förstår verkligen inte vad som hänt. På bara en dag vände hon allt emot mig. Så hela förra helgen kunde jag verkligen inte tänka på något annat än allt elakt hon hade sagt på det mötet, för hon hade verkligen varit elak, inte dum utan elak.

Den söndagen fick jag pratat med några personer och även skrivit ihop vad jag skulle säga till den chefen dagen efter.

Under måndagen (i måndags) öppnade jag med den chefen så det var väldigt konstig stämning på jobbet när jag kom dit. Efter att ha ätit frukost så fick jag i alla fall pratat med henne ännu en gång. Och ännu en gång gick det åt skogen. Efter att ha pratat med henne så var jag så arg så jag sjukskrev mig, smällde igen dörren och bara gick därifrån. Allt var verkligen bara kaos.

Efter några samtal med olika personer så hade jag bara några få timmar senare sagt upp mig från jobbet. Ja ni läste rätt, efter 7 års tid på Subway så har jag äntligen sagt upp mig därifrån. Jag visste ju att jag grävde min egen grav där med tanke på fötterna och händerna, men jag trodde aldrig att det skulle sluta på detta sättet, pga bråk.

Ja nu undrar säkert ni vad jag skall göra istället. Först och främst, den största anledningen till att jag sa upp mig nu var pga bråket, men också till viss del pga fötterna och händerna.

Men ja, vad skall jag göra nu då? Nej jag har inte fått ett nytt jobb. Jag har under hösten haft kontakt med studie- och yrkesvägledare som har varit väldigt hjälpsamma och som verkligen visat att de vill hjälpa mig, så min tanke är att jag skall börja plugga. Exakt vad vet jag inte riktigt, eller jag är lite inne på att läsa upp lite saker, och sedan läsa någon större utbildning, kanske inom administration av något slag. Tyvärr kommer det inte ut några nya kurser förrän den 6 januari, så jag får vänta tills dess. Sedan skall jag också plugga till körkortet, och så skall jag faktiskt bli moster i februari. Så det händer mycket i början av nästa år, men troligtvis kommer jag att gå hemma januari och februari om jag inte lyckas hitta något annat tillfälligt jobb, eller kanske om jag skulle kunna ha sådan tur att jag hittar ett jobb som jag trivs på och som jag kan jobba med med tanke på händer och fötter. Så sysslolös kommer jag inte att gå känner jag, men jag kommer att ha mer fritid än vad jag haft på länge vilket faktiskt känns väldigt härligt. Och jag tänker aldrig sätta min fot på Subway igen efter den 3 januari!

Så ja, det har hänt väldigt mycket det senaste, och det tog några dagar innan jag själv förstod att jag faktiskt hade sagt upp mig. Det är faktiskt fortfarande lite blandade känslor över det. Jag vet ju att jag gjorde rätt val med tanke på hur situtationen var, men det känns samtidigt ganska läskigt att bara slänga sig rakt ut, utan att veta exakt vad som händer härnäst, jag är ju sådan kontrollmänniska.

Så denna veckan har varit väldigt konstig, samtidigt som Ida och jag har haft det väldigt roligt på jobbet, arbetsmoralen har verkligen legat i botten, men vi har ändå gjort det vi måste och haft roligt ändå. Tack Ida <3 

Igår var älsklingen och jag med Ida och hennes barn på Liseberg. Smhi hade sagt att det bara skulle regna lite vilket inte kändes som något problem, men under eftermiddagen började det verkligen spöregna, så när vi bestämde oss för att åka hemåt så hade det gått igenom våra jackor så vi var ganska blöta. Men vi hade en trevlig och mysig dag ändå. Vi kollade på en barnteater, pysslade och hälsade på tomten, och barnen var överlyckliga  över att Jesper och jag var med. Tack för en riktigt trevlig eftermiddag <3

Idag har jag fått grejat en del här hemma, och även slagit in lite fler julklappar, så nu är jag nästan klar med alla.

Nu är det dags att sova, känner mig verkligen helt slut. Jesper har blivit sjuk nu, så jag hoppas att jag klarar mig.

God natt!

//CarroEllen

God morgon bloggen!

Ja då var det söndag igen och jag har nu jobbat två veckor efter semestern. I år kändes det faktiskt lättare att komma in i saker och ting igen än vad det har gjort tidigare år, och första veckan var det väldigt lugnt och skönt, ingen stress utan vi bara jobbade på med det vi hann, tänkte inte något på alla saker som behövde vara gjorda innan jag slutade, utan vi hann med det varje dag, jättehärligt. Men den här veckan har varit ganska rörig, krångel med schemat och så, men vi har lyckats lösa det varje gång, både bra och mindre bra. Sedan har jag också jobbat en del med M, hon som anställde mig för nästan 7 år sedan första gången, och det har varit väldigt trevligt.

Ja, nu känns det som att sommaren är över för i år, och Jesper och jag känner oss väldigt nöjda med att vi tog tidigare semester än vad vi brukar eftersom att vädret verkligen var som bäst då.

De två senaste dagarna är det väl så har det varit dåligt väder. I fredags var det storm och lite regn, och igår förmiddag, bara under förmiddagen regnade det 25mm, och då med mycket åska också. Och igår var det hamnfest ute på Donsö, så det åkte vi ut på. Dock var det ju väldigt dåligt väder under förmiddagen, och jag sa till Jesper att om det åskade när vi skulle gå så skulle vi ta en senare färja. Men tur som vi hade så slutade det åska bara en liten stund innan vi skulle gå, dock började det igen när vi satt på bussen, men slutade igen lagom tills vi var på Saltholmen så det var väldigt härligt. Jag har ju alltid haft respekt för åska, när jag gick på högstadiet och jag och två kompisar cyklade hem på eftermiddagen en gång så kom en blixt från ingenstans och slog ner en bit ifrån oss, men vi kände alla tre då av den i kroppen, det var väldigt läskigt, och sedan för flera år sedan när en gammal pojkvän till syrran blev träffad av blixten i Brevika. Sedan dess vägrar jag gå ut när det åskar, och jag har är betydligt mer försiktigare nu än innan dess.

Men ja, vi hade en trevlig dag igår. Direkt när vi kom till Donsö så gick vi och åt lunch på Isbolaget, och vi lyckades komma innan ruschen, så vi var nästan ensamma i restaurangen, så vi fick maten väldigt fort. Tidigare år har de haft en stor loppmarknad och även en del folk som har sålt olika saker. Men i år var det ingen loppmarknad, utan istället var det auktion, men tyvärr missade vi den. Men nytt för i år var båtmässa. Det var väldigt roligt, det var ca 10 båtar tror jag, både vanliga motorbåtar och större båtar att sova i. En av de stora båtarna som vi var inne i gillade jag. Den hade 5 sovplatser och två soffor att sitta i, så det var mycket sittplatser i den, och med dusch inne, och med en lagom stor badbrygga. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men den kostade typ 3miljoner.

För flera år sedan pratade Jesper och jag om att när vi blir äldre så vill vi bo i en husbåt, så då gjorde Jesper en ritning över hur den skulle se ut. Sedan har det projektet legat på is nu i flera år, men nu efter lite saker som hänt så har vi börjat kolla på det igen. Och den här gången har vi kollat upp mer saker runt det än tidigare. Tydligen är det nämligen väldigt svårt att få bygglov på husbåt om den skall ha en hemmahamn, sedan är det också väldigt svårt att hitta försäkring för den osv. Så om jag har förstått det rätt så för att komma undan detta med bygglov och så så skall man inte ha den registrerad som en husbåt, utan som båt eller fartyg beroende på dess storlek. tydligen finns det inte några bra regler för husbåtar alls, utan det är väldigt olika från kommun till kommun. Så nu har vi börjat rita på en husbåt igen, en ny ritning eftersom att vi nu har läst på lite mer om det så vill vi göra om den lite, så vi får väl se vad som händer, om vi fortsätter kolla på detta eller om vi lägger det på is igen och tar upp det om ytterligare några år igen.

Vi hade en trevlig och mysig dag igår, och vi var hemma vid halv 7 på kvällen. Resten av kvällen satt vi och kollade på en serie. Är det bara Jesper och jag som tycker att Netflix har många konstiga serier? Vi har kollat på några serier därifrån nu, mer eller mindre konstiga men ändå spännande. Just nu sitter vi och kollar på "Zoo" Vi har just sett klart första säsongen, och de sista avsnitten i den säsongen var väldigt äckliga och konstiga, men samtidigt väldigt spännande, så det går inte att sluta kolla på den. Så igår kväll satt vi och kollade på 3 eller 4 avsnitt, likaså i förrgår. 

Förra helgen firade älsklingen och jag 9 år tillsammans. Då bakade vi en jättegod tårta, och gjorde god mat på kvällen. Tårtan blev en som vi gjort några gånger tidigare, men den är så god så den går att äta flera gånger, hallonmoussetårta med browniebotten. Receptet hittar ni här. Till middag blev det färsk lax i ugn med potatis och rotfrukter och en kall sås till, jättegott. 

En annan sak sak som jag har tänkt på lite mer än vanligt den här sommaren är körkort. Mamma försökte ju få mig att börja övningsköra för många år sedan, men då körde jag 70m på en uppläggningsplats mitt ute i skogen, men när jag hade rullat en liten bit så ser mamma en stor sten och skriker till "akta stenen!" då släppte jag det bara och har sedan dess inte kört något mer. Men nu är jag faktiskt lite inne på att börja med körkortet, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Jag gick ju teorin på gymnasiet genom skolan, men körde inget då, så det rann bara ut i sanden. Jag vet att många har mer problem med teorin än med körningen, men jag tror att jag kommer att vara tvärtom, mer problem med körningen. Min första tanke nu i sommar var då att ta körkort för automat för det kan man ju tydligen göra, vilket inte jag visste, men tyvärr har jag ingen automatväxlad bil att övningsköra med, så det får nog bli för manuell istället. Men som sagt var, jag har inte bestämt mig än, får se lite. Samtidigt hade det varit väldigt härligt att ha körkort till nästa sommar. Sommaren är ju den tiden på året då jag faktiskt vill ha körkort just för att kunna åka iväg och göra små utflykter som älsklingen och jag gillar. Tanken i så fall är att antingen hyra bil eller gå med i en bilpool, det beror väl på hur mycket man har tänkt köra. Kör man en del kanske bilpool är billigare, men jag vet inte.

Ne nu är det nog dags att fixa lite här hemma, men först kommer här en bild på tårtan som älsklingen och jag gjorde förra helgen:

//CarroEllen

Godkväll bloggen!

Sitter nu hemma i soffan och bara tar det lugnt, lyssnar på regnet utanför, äntligen kom regnet!

Idag har Malin varit här största delen av dagen. Vi tog oss ner till Hällsviksbadet och badade lite, ja tom. jag badade en stund, sedan hade vi köpt med oss sallad från maxi som vi satt där och åt. Tack Malin för en trevlig och mysig dag.

Ja nu är det ett tag sedan jag skrev här igen, men det har hänt lite sedan sist, en väldigt tråkig grej.

Mamma, syrran och jag hade ju pratat sedan tidigare om att vi skulle träffas i Brevika förra helgen, så vi var där hela helgen, men i början av den veckan så åkte morfar in på sjukhus, och han blev bara sämre. Han hade fått lunginflammation och hjärtsvikt. Så i fredags när vi var påväg upp till Brevika så sa mamma att det verkligen kändes som att hon sa farväl till honom tidigare under dagen. Vi satt och pratade en del om det i bilen, och vid 8 tiden var vi äntligen framme i Brevika, vårat älskade Brevika som vi har varit på hela somrarna när vi var små, både syrran, jag, mamma och morbror. Strax efter att vi hade packat upp allt och höll på att göra oss ordning för att gå ner till bryggan och grilla så ringde de från sjukhuset. Då hade morfar gått bort bara en kort stund efter att min morbror lämnade sjukhuset. Så hela den helgen var väldigt tung, samtidigt som det var väldigt skönt att vi var såpass många i släkten samlade där då, även morbror kom dit under natten. Vi pratade mycket om det under helgen vilket var väldigt härligt, men samtidigt väldigt tungt. Men ja, vi lyckades ändå få en väldigt trevlig och mysig helg trots att morfar som faktiskt skulle varit med oss den helgen saknades. Du kommer alltid finnas kvar hos oss morfar <3

Den helgen var det väldigt varmt också, vi hade varmare där än vad det var hemma i Göteborg, så vi grejade inte så mycket som vi hade tänkt, men vi fick gjort lite saker. Syrran fick grävt en rabatt och planterat däri, och jag krattade en del gräs efter att en annan person hade klippt gräset på bryggan. Jag försökte hjälpa Linnea lite med rabatten, men det var alldeles för varmt för det. Under lördagförmiddag satt vi nästan hela gänget och löste melodikrysset tillsammans ute, det var jättemysigt. Under lördagen satt vi också ute och testade chips, dip och drickor som vi inte testat innan, det var väldigt roligt, det blev en del roliga miner. Under kvällarna grillade vi på bryggan, det var jättemysigt som vanligt, sitta där på bryggan och se när solen går ner, finns inget bättre än den utsikten därifrån, älskar den verkligen <3 Under söndagförmiddag var det helt vindstilla, så då var jag ute och tog en del kort, och vi var och badade, helt underbart verkligen. Jag är ju en stor badkruka som flera av er vet, men den helgen badade jag 6 gånger, och en av gångerna låg jag i och simmade i 15-20 min, det var verkligen jättehärligt. Tack hela gänget för en väldigt mysig helg! <3

Veckan som varit så har jag varit ganska trött, sov sådär i Brevika under helgen, så det var väldigt skönt att vi var lediga i onsdags. Då var det Torslandafestivalen som vi var och kollade på. En gång om året är vi och kollar i Torslandas second hand, och det är alltid under festivalen, så det gjorde vi även i år, men vi hittade inget där. Vi var ocskå borta på Blomsterlandet. Jag behövde köpa jord för att plantera om mina tomatplantor, så det fick vi gjort under eftermiddagen. Resten av den dagen tog vi det väldigt lugnt, vi var väldigt trötta både Jesper och jag, så det var härligt att bara vara hemma under eftermiddagen och bara ta det lugnt.

Igår var vi och hjälpte till för att röja i morfars lägenhet, en lägenhet som han hann bo i i 2 månader. Jag fick med mig lite saker hem. Bla. min mormors gamla väderböcker, ja även hon skrev väder förr, eller i alla fall från år 2000, så det var roligt, har dock inte fått kollat igenom de än. Sedan fick vi med lite andra saker hem också, men har inte fått packat upp det än heller.

Så ja, det har hänt en del saker det senaste, och nu går jag bara och väntar på begravningen känns det som, så kan man slappna av lite efter det. Jag har tack och lov bara varit på begravning en gång tidigare, det är 10 år sedan när mimmi (mormor) gick bort, och det var verkligen skitjobbigt. Så det är väl därför jag längtar tills den är över. Den skall vara under midsommarveckan dessutom, så vi får se hur det blir lite under midsommar, vad jag orkar göra.

Ne nu är det dags att snart sova, sov ganska dåligt natten som var så hoppas på bättre sömn denna natten.

//CarroEllen

Godkväll bloggen!

Ja då var det siste maj redan, och imorgon börjar en sommarmånad, underbart. Fast sommarväder var det ju redan förra veckan, då var det ju helt underbart verkligen.

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev här sist. Trots att det inte är nytt jobb jag börjat på, utan bara bytt restaurang så är det delvis som nytt jobb ändå. För mig blir det som att jag skall komma in i en ny vardag (trots att det inte är så stor skilnad). Och denna senaste månaden så har jag försökt vänja mig så mycket som möjligt vid den nya restaurangen, och även tänkt på att jag själv skall må bra igen, trivas på jobbet, och även trivas och må bra för övrigt. Som ni vet så mådde jag ju inte så bra i den gamla restaurangen, jag kände mig väldigt stressad, jag hade stressyrsel som kom och gick, och jag var väldigt trött. Sedan jag började i den nya restaurangen så, jag kan inte säga att yrseln har försvunnit helt, men den är på en helt annan nivå nu om jag säger så än vad den var innan, till det bättre. Jag har inte heller varit trött på samma sätt som innan. Trött har jag varit eftersom att jag försöker vänja mig vid lite nytt, men jag har varit trött på ett helt annat sätt, svårt att förklara. Så ja, sammanfattningsvis så saknar jag faktiskt själva restaurangen jag var i innan, den var mycket bättre planerad än där jag är nu. Men att få jobba med Malin igen, en person som alltid är glad oavsett vad som än händer, det gör mig väldigt glad, och får mig att trivas väldigt bra också.

Men ja, nu har jag ju betydligt närmare till jobbet, så jag är ju hemma tidigare på eftermiddagarna vilket är väldigt härligt. Så varje dag när jag kommer hem så sätter jag mig oftast vid datorn och kollar lite på youtube, bara för att vila huvudet lite, om jag inte träffar någon kompis eller något, vilket jag faktiskt har lite mer ork till att göra på vardagarna numera, underbart! Nu när jag tänker tillbaka på det så förstår jag ju alltmer att det faktiskt bara var jobbet som drog ner mig så mycket, som gjorde att jag var så fruktansvärt trött. Men Stigs center är nu ett minne blott för mig, och när jag pratar med personer idag som jobbar kvar där så är jag mer nöjd än någonsin att jag har slutat där nu, idag har de betydligt mer kaos än innan... Ne, Conic än ingen bra arbetsgivare! i alla fall inte inom Subway, hur det är för deras andra företag har jag ingen aning om.

Den senaste veckan så har älsklingen och jag försökt planera semestern litegrann. Vi har inte bokat något än, men vi skall åka till Stockholm några dagar har vi sagt. Har ni förslag på något trevligt och mysigt hotell i Sthlm? gärna gångavstånd från centralstationen då vi tar tåget.

Sedan skall vi också åka till Varberg som vi har gjort de senaste åren. Och så hoppas jag såklart att vi åker till Brevika en del ocskå. Men som sagt var, inget bokat än.

Förra helgen var Jesper och jag i stan. Jesper hade lite småsaker som han behövde köpa, medans jag själv bara hade en enda sak att leta efter, vattenflaskor till jobbet. Chefen och jag hade pratat om det ett tag, men varje gång när hon skulle köpa de flaskorna som vi hade tänkt, så har de varit slut där hon har varit, men jag visste att de fanns i Nordstan. Så ja, jag köpte vattenflaskor för 1200 kr till jobbet, och så hittade jag (eller Jesper) en till sensor till min väderstation, en regnmätare. Så det enda jag saknar nu är vindmätare, men det kan jag inte ha där vi bor idag då det blir helt fel, behöver bo lite högre upp, och lite öppnare. Men ja, när vi var klara i stan så åkte vi förbi mitt jobb för att lämna vattenflaskorna, det var liksom ganska otympligt att bära på 15 vattenflaskor, och få pengar av chefen för de. Väl hemma under eftermiddagen så installerade jag min nya regnmätare, och Jesper sin nya typ hårddisk. Så då hade vi en trevlig dag.

Just det ja, idag kom den nygamla Nokia 3310 till Sverige, men den har inte kommit ut i butik än. Den finns att beställa på Elgigantens hemsida, men det står att det är lång leveranstid, så jag väntar nog tills jag kan köpa den i butik. Inte för att jag behöver en ny telefon, utan för att det är roligt, en lagom dyr leksak typ, och säkert bra som backuptelefon.

Ne, nu skall jag gå och lägga mig, är verkligen helt slut nu, tur att det är helg snart igen.

//CarroEllen

Hejsan bloggen!

Sitter nu hemma i soffan och bara tar det lugnt, är själv hemma ikväll då Jesper skulle iväg på något och kommer hem lite senare, men härligt att vara lite själv ibland också.

Ikväll blir det till att greja lite här hemma tror jag, om jag orkar, är verkligen jättetrött nu. Nu har verkligen kroppen börjat stänga av på jobbet. Imorgon är ju min allra sista dag på Stigs center, 5,5 år har jag ändå varit där, men sedan vi bytte ägare så har ju allt blivit kaos. Jag kommer att vara ledig 4 dagar innan jag börjar i den andra restaurangen på tisdag. Det känns väldigt härligt att vara lite långledig, få avslutat och andas ut lite innan nästa ställe.

Ja som sagt var, ikväll blir det till att greja lite här hemma, skall ha middag med både nuvarande och gamla Subwayare till helgen vilket skall bli väldigt trevligt.

Just det ja, i måndags träffade jag en gammal arbetskamrat som slutade hos oss tidigt i våras tror jag det var. Vi åkte hit hem och lagade tacos och satte oss och kollade på två olika, lite längre spökklipp på youtube och hade det väldigt trevligt och mysigt, tack Louise för en riktigt trevlig kväll! =) <3

Ja, sista dagen då imorgon, och vad skall jag säga. Det känns väldigt härligt eftersom att jag inte har mått så bra på jobbet de två senaste åren av olika anledningar. Men det känns samtidigt väldigt konstigt, kanske inte så konstigt egentligen eftersom att jag faktiskt har varit där i 5,5 år. Även om jag inte byter jobb helt och hållet, så byter jag ändå restaurang och det blir nytt folk (känner dock chefen sedan tidigare) och nya rutiner att komma in i. Jag kommer ju såklart sakna folket på Stigs center, men nu blir det till att lära känna lite nytt folk också, och det kommer säkert bli jättebra.

Ne, nu är det nog dags att gå och fixa lite middag. Ha en fortsatt bra kväll alla bloggläsare! =)

//CarroEllen

Hejsan bloggen!

Ja då var det torsdag igen och idag blir det till att jobba kväll, men det är härligt att det är röd dag imorgon så det blir långhelg igen, det gillar vi.

Ja, nu sitter jag och för första gången skriver på den nya datorn. Jag försöker vänja mig vid den sakta men säkert. Skärmen är ju ganska annorlunda till skillnad mot den gamla datorn, och text blir helt annorlunda på denna nya datorn, har inte fått ordning på det än, och kommer troligtvis inte få det helt heller, Jesper menar att jag bara får vänja mig vid det, och det gör jag väl så småningom. Tydligen är det helt annan teknik i nya skärmar som inte våra ögon hinner med att utveckla i samma takt, vilket gör att det uppfattas suddigt, det är i alla fall så Jesper har förklarat det. Hans dator är likadan med skärmen och jag har problem med den också, men som sagt var, jag vänjer väl mig tids nog.

Ja, nu har den riktiga vintern kommit till Göteborg också, dock inte så mycket snö, men det är bättre än inget. Sedan är det typ 10 minus ute nu, jättemysigt tycker jag. Så idag blir det tjockaste ulltröjan och termbyxor på när jag åker till jobbet.

Till helgen får vi se lite vad som händer, men imorgon tänkte vi ha en hemmadag, städa och greja lite. Jag tog lite kort imorse på nya kläder som jag köpte i veckan som jag tänkte skriva lite om här ocskå, men det får bli i helgen.

Jag brukar inte ha något direkt nyårslöfte eftersom att det aldrig hålls, men i år har jag bestämt mig för att jag skall stressa mindre och ta saker och ting som det kommer mer, jag skall göra mer saker som jag tycker är roligt, än saker som jag måste göra. Yrseln som jag hade för typ 1 år sedan kommer och går nu igen, och den vill jag inget hellre än att få bort, och jag vet ju att det beror på stress, och att det mesta är pga jobbet, inte allt med mycket. Så ja, jag skall verkligen ta tag i mig själv nu och se till att jag kommer att må bättre och känna mig gladare igen, så får vi se hur det utvecklas, men det känns som en början i alla fall.

Ne nu måste jag sätta mig och äta lite lunch innan jag skall åka till jobbet. Ha en bra dag alla bloggläsare! =)

//CarroEllen

Godkväll bloggen!

Ja då var denna måndagen avklarad och snart är det dags att sova. Jag gillar inte måndagar, de är alltid mer eller mindre röriga, och man är lite slö efter helgen.
Idag har vi haft en praktikant på jobbet, och så var det ganska rörigt imorse, så jag har känt mig ganska förvirrad idag. Men ja, jag tog mig igenom denna måndagen också, och imorgon är det tisdag och det brukar inte vara så rörigt på jobbet. Vi började med en ny kampanj på jobbet idag, "Pulled pork". Det låter ju helt okej, men min första reaktion var att det ser ut som någon blandning mellan Steaken och Tonfisken, och imorse när jag hjälpte en kund så sa kunden att han ville ha tonfisk, och pekade på Pulled pork, känns ju lovande, kunderna tror också att det är tonfisk.. Tonfisk fast utan majo...

Sofia och jag pratade om en liten intressant grej idag, en grej som jag har tänkt på tidigare. Vi har ju en del praktikanter på jobbet som går på högstadiet. Vi skriver en del för hand på jobbet, och det är inte många av de högstadieeleverna som har varit hos oss som kan skriva ordentligt för hand, det är ofta svårt att läsa. Anledningen till detta är ju egentligen inte så konstigt, nästan alla elever får ju datorer/plattor i skolan idag som de skriver på, så de lär ju sig inte ens att skriva för hand. När jag gick i högstadiet, för ca 11 år sedan (vilket egentligen inte är så längesen om man tänker på hur snabbt det har ändrat sig) så var vi tvugna att skriva det mesta för hand, det enda vi fick skriva på dator ibland var renskrivningar för större arbeten. Och i mellanstadiet var vi tvugna att lära oss skriva skrivstil, något som inte används alls idag. Vi måste varit bland de sista som var tvugna att lära oss skriva just skrivstil. Även läsning är väl lite samma sak. Det gör man väl typ inte idag heller i samma utsträckning som vi 90-talister gjorde i skolan. Vi hade ju många olika böcker vi var tvugna att läsa, och även skriva recensioner av, görs ens sådant idag? Jag brukar läsa en spalt i Torslanda tidningen där de har med "månadens ungdom" och den ena frågan där brukar vara "vilken är din favoritbok?" De flesta brukar bara svara att de inte läser böcker. Är det bara jag som tycker att detta är en hemsk utveckling? Om dagens ungdom knappt läser några böcker (vet att det finns de som gör det, men långt ifrån i samma utsträckning som för bara några år sedan), vad kommer då hända med böcker i framtiden? Visst, det kommer att bli digitalt, men ändå, det känns så hemskt att tänka så tycker jag. Själv avskyr jag att sitta och läsa på datorn eller plattan, jag föredrar både vanliga böcker och papperstidningar, och det är en härlig avslappning tycker i alla fall jag. Hjärnan jobbar ju verkligen på högvarv ju mer man sitter vid datorn, och man blir så himla trött, eller är jag ensam om det?

Ne, nu måste jag gå och sova. Mina ögon har också suttit för länge vid datorn så de känns fyrkantiga.

God natt!

//CarroEllen

God förmiddag bloggen!

Ja, då var det äntligen helg igen och idag ska jag bara ta det lugnt. Igår pratade mamma om att hon ville att jag skulle med henne till Brevika och Jesper vill att jag ska med honom på fest hos hans chef ikväll. Men vad vill jag själv göra? Eftersom att vi har haft saker planerade de senaste helgerna så sa jag redan förra helgen att jag egentligen ville ha en lugn hemmahelg, men då fyllde syrran år, så då sa jag att nästa helg (denna helgen) skall jag ha en lugn hemmahelg. Så ja, själv vill jag bara vara hemma och ta det lugnt. Så det blir det ikväll. För det första missade jag Maria Wern som gick på tv i onsdags, så det ska jag kolla på ikväll. Sedan tänkte jag sätta mig och kolla lite på saker att göra i Italien, ja tänk, imorgon är det bara tre veckor kvar, bara tre veckor kvar till min första flygresa, längtar verkligen!

Sedan kom min gamla chef förbi jobbet i början av veckan och lämnade mitt tjänstgöringsintyg, ett intyg som var jättefint och bra skrivet. Så med det så tycker flera stycken som jag har pratat med att jag verkligen borde få ett annat jobb mycket lättare. Så jag ska försöka sätta mig och skriva om mitt personliga brev lite ikväll för att sedan först och främst skicka in till Nöjds konditori, och sedan tror jag att det har gått tre månader sedan jag skickade in till Ica maxi, så dit ska jag också skicka, men den här gången skicka med tjänstgöringsintyget. Så ja, till hösten hoppas jag verkligen att jag har ett nytt jobb.

När vår gamla chef kom förbi i veckan så jobbade jag som tur var inte med nuvarande chefen, utan med bästa Sofia. Sofia och jag är ju de två som har varit där längst nu och som verkligen känner den gamla chefen. Hon frågade lite om hur vi har det på restaurangen nu. Och ja, hon förstod att vi tyckte att det var rörigt och konstigt. Det är ju liksom mycket sådana saker som vi tyckte var självklara när M var chef, men som idag inte ens finns med på kartan. Det är så roligt och trevligt att hon kommer förbi ibland så vi får prata lite med henne, vi saknar henne jättemycket verkligen. Men ja, nu tänker jag bara tillbaka på hur mycket hon lärde mig, och på hur stor roll jag faktiskt hade på restaurangen när M var chef. Det är saker som jag bara kunde drömma om för flera år sedan. Att ha henne som referens känns både stort och så mycket lättare, hon fick mig att växa så så mycket då. Tack M! <3

Annars i veckan har jag träffat mamma och syrran, var hos mamma i torsdags då jag faktiskt jobbade morgon, och mamma fyllde år i onsdags, så vi firade henne lite i torsdagskväll. Under kvällen kom en kompis till mamma förbi också med sin lille vovve. Lilla Rico som han heter har ju vi passat och haft med mycket i Brevika på somrarna, men nu har han blivit väldigt gammal och går verkligen på sista versen. Stackars lilla älskade vovve, nu var han nästan helt blind (någon ögoninflammation), har urinsten och diabetes. Så ja, jag kände verkligen inte igen honom då. Han var verkligen jättesmal, skällde inte alls när han träffade oss som han nästan alltid gör annars. Och eftersom att han nästan var helt blind så var han väldigt rädd för ljud och hastiga rörelser. Om han inte har blivit bättre nästa vecka så måste Diana bestämma sig om det är värt att ha honom kvar eller inte. Jag tyckte bara att det var hemskt att se honom i torsdags när han var så himla dålig, och han är ju väldigt gammal nu, vet dock inte exakt hur gammal, så egentligen är det väl på tiden, han har ju varit väldigt sjuk till och från de senaste åren.

Men ja, mamma fick lite presenter utav oss som hon blev väldigt glad över. Av Jesper och mig fick hon en sudokubok som hon har pratat lite om, och av Linnea fick hon en plattång. Så ja, förutom stackars Rico så var det en trevlig kväll. Vi satte oss lite senare under kvällen och kollade på lite saker inför Italienresan, dock blev det inte av att kolla på saker att göra, men det tänkte jag kolla lite mer på ikväll.

Just det ja, flera av er vet redan att jag har fått hälsporre, det började för ca 3 veckor sedan. Jag googlade lite på vad man gör åt det, och egentligen gör man inte så mycket. Det finns lite knep för att dämpa det bara, men annars läker det av sig självt. Jag har i alla fall tejpat hälen på ett speciellt sätt som Jesper har fått hjälpa mig med i veckan, och det har känts mycket bättre, jag har inte alls haft ont i hälen på samma sätt som innan. Dock går jag ju lite konstigt ändå så jag är ju väldigt trött och har ont i hela fötterna nu. Sedan har jag skaffat lite mjukare inlägg även i mina vanliga skor, har ju det i arbetsskorna sedan tidigare. Men ja, jag hoppas verkligen att det hinner försvinna tills vi åker till Italien.

Igår kväll var både Jesper och jag enormt trötta, eller jag har varit väldigt trött hela veckan. I onsdags somnade jag kvart över 9 i min egna säng, och sov hela natten. Nu när spindlarna har börjat komma fram, och de sitter runt våran ytterdörr, så dödar jag flera stycken om dagen. Och jag som är så himla rädd för spindlar vaknar ofta mitt i natten vid den här tiden på året och drömmer om spindlar, och när jag vaknar så är jag klarvaken. Det är skitjobbigt, men det känns helt underbart när jag faktiskt lyckas sova hela nätter. Jesper som bara tycker att det är komiskt att jag är så rädd att jag vaknar av att jag drömmer om det på natten, älskar ju att prata om spindlar precis innan sovdags, typiskt honom. Men ja, igår kväll somnade jag strax före halv 9 i soffan. 21:10 väckte Jesper mig, då tänkte han gå och lägga sig. Då vaknade jag ju till lite och var uppe i typ 1 timme till efter det innan jag somnade i min egna säng och sov som en stock hela natten, underbart!

Okej, detta blev ett väldigt blandat inlägg med både tråkiga och roliga saker, så jag avslutar med en bild på min helgfrukost som jag alltid äter när vi inte ska iväg någonstans. Förr kallade jag det för "Breviksfrukost" då jag endast fick lov att äta det till frukost i Brevika, men nu har det ändrats till "helgfrukost", kaffe och kanelbullar, mumma!

Ha en bra helg alla bloggläsare! =)

//CarroEllen

Godkväll bloggen!

Sitter nu hemma i soffan och bara tar det lugnt, både Jesper och jag är väldigt trötta idag, så det blir till att lägga oss snart tror jag.

Denna veckan har känts väldigt lång av någon anledning, kanske för att det var kortvecka förra veckan.

Idag fick jag veta en väldigt tråkig sak på jobbet. Chefen som jag har jobbat med nästan varje dag i 3,5 år har sagt upp sig. Det hade inte alls att göra med att hon inte gillade jobbet, utan att hon inte kom överens med sina chefer i en del frågor. Så ja, jag förstår henne att hon slutar, men det känns väldigt tråkigt och tungt. Vi har ju liksom som sagt var jobbat tillsammans varje vardag med varandra i 3,5 år. Hon nämnde något om att hon tyckte mest om att arbeta med mig av alla på jobbet, och att hon inte skulle tveka att ha med mig på ett annat jobb, men nästa månad har hon inget jobb alls.  Det kanske egentligen inte är så konstigt eller hur jag kan säga. På 3,5 år har vi liksom hunnit lära känna varandra på jobbet såpas bra att vi inte ens behöver prata med varandra längre om vem som gör vad, allt bara rullar på. Det är lite annorlunda när jag jobbar med någon av de andra, då är det inte alls samma rutiner överhuvudtaget, så sådana dagar brukar vara väldigt röriga, och jag brukar vara enormt trött efter en sådan dag. Så ja, chefen skulle sluta så snart som möjligt, det var prat om att hon bara skulle jobba maj ut. Tydligen har de redan hittat en ersättare för henne, en som ska vara med på jobbet nästa vecka, får se hur det går. Men ja, det kommer säkert att bli bra, men det kommer nog också att bli en del ändringar på saker och ting, känns lite sådär. Jag gillar rutiner, men när de bryts ordentligt, som nu så känns det bara jobbigt. Men ja, som sagt var, det kommer säkert att bli bra på sikt, bara vänja sig vid tanken nu och vänja sig vid att jobba med andra och inte med chefen på morgonen. Hoppas bara att den nya personen inte lägger om schemat helt och hållet, utan att det är någorlunda som det är idag, att jag får fortsätta jobba de tiderna som jag gör, och varje torsdagkväll, om jag ens måste jobba kväll alls, det återstår väl att se... Ne men detta kommer säkert att bli bra så småningom.

Sedan pratade vi om något helt annat på jobbet idag också. Jag minns att när jag började på jobbet för 3,5 år sedan så pratade alla arbetskamrater om att det spökade i lokalen. Jag tänkte väl inte så mycket mer på det just då, då var ju allt så nytt för mig. Men ja, idag är det är väldigt ofta som vi står i köket och ser någon som rör sig i serveringen, någon som inte har handlat, men när vi kollar mot linen så är det ingen där, inte heller någon som har lånat toan. Detta händer vissa dagar flera gånger om dagen. Så idag när Malin sa till mig att det kom någon så gick hon själv ut för att kolla, men där var ingen. Jag skojade med henne om att hon ser väldigt mycket i syne (samtidigt har jag alltid haft i tankarna det de berättade för mig när jag började där) och då sa hon att det är någon som är här och går runt. Sedan berättade hon om att när vi precis hade öppat för nästan 5 år sedan så hände det mycket mer konstiga grejer än idag. Då var det saker som stod långt in på hyllor som ramlade ner och lite sådant. Men som tur är så har det lugnat sig de senaste åren. Nu är det mest att vi ser någon ute i serveringen, men som försvinner så fort vi kollar ordentligt, vi bara ser personen i ögonvrån, eller när det blänker i ugnen som att någon går runt. Sedan är det sopborstar som ramlar ner ibland också, men det är typ bara det, kanske en och annan diskback också, men den har lika gärna ha en logisk förklaring också. Så ja, eftersom att det har lugnat sig så de senaste åren så har väl aldrig detta varit något vi har pratat om alls förrän bara lite idag. Jag kunde inte låta bli att säga till chefen att vi har sett för mycket på "De okända" på tv, programmet där de får bort spöken, haha.

Ne nu är det nog snart dags att sova, jag är helt slut verkligen.

God natt!

//CarroEllen

Godkväll bloggen!

Ja då var det äntligen oktober, älskar denna månad, nej det är inte för att jag fyller år, det är för att jag gillar hösten. Jag tycker det är så mysigt och härligt att se hur löven på träden ändrar färg, man kan ha tänt mysbelysning inne, och man kan gå runt i goa mysiga tröjor utan att bli alltför varm. Älskar hösten!

Ja och nu är det då endast 13 dagar kvar tills jag fyller år. Jag fick frågan av mamma igår vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Jag kunde bara komma på en sak, en prenumeration på tidningen Skriva, sedan sa jag i och för sig att jag även önskade mig någon tjock go klänning eller kjol, men det tror jag inte att hon kommer att kunna köpa utan att jag är med, det är svårt att köpa kläder till mig, jag måste nästan alltid prova.

Sedan har jag sagt till Nea att jag önskar mig ett par väldigt goa och mysiga duntofflor. De jag har är väldigt söndriga nu och de värmer inte alls lika mycket längre, så nya sådana skulle inte skada. Ja det är typ det enda jag har kommit på som jag har sagt till mamma och Nea.

Idag har vi haft en ganska lugn dag på jobbet, har fått städat en hel del bara, lite halvsegt men sådant som också måste göras. På fredag kommer chefen tillbaka från sin semester också =)

Just det ja, från och med idag går inte röd express från maxi längre, utan närmsta hållplats är då ett nytt läge på det nya resecentret. Så imorse var det väldigt rörigt nere på torget. Det var massa folk som stod och väntade på röd som möttes av texten på tavlan att röd inte går från den hållplatsen längre, utan att den närmsta är resecentret. Visst, det tar typ knappt 10 min att gå till resecentret från maxi, men när det regnar ute, och längre fram när det blir kallt ute och snö och is på gatorna, då kommer det nog inte att vara jätteroligt att gå den vägen. Måste också tillägga att den nya hållplatsen för röd på resecentret ligger inte i anslutning till den nya vänthallen, utan en bra bit ifrån. Detta påverkar inte mig då jag alltid åker 24an på morgonen och den går fortfarande från maxi, men det är väldigt många som bor i detta området som vi gör som alltid har tagit röd från torget. Jesper som alltid har tagit röd här nerifrån hade ju blivit informerad via mig (som har haft koll på FB) om att röd inte skulle stanna här nere längre, men det var alltför många som inte hade lyckats få del av den informationen. Västtrafik sätter nästan alltid upp lappar på hållplatsen om förändringar, men hur ofta läser man på de tavlorna egentligen när man åker från samma ställe varje dag, i princip aldrig. Det hade helt klart behövts komma ut bättre i tidningen, i alla fall i Torslanda tidningen, och även med bättre info på hemsidan.

Jesper ringde tydligen västtrafiks kundtjänst imorse för att bara fråga dem varför de har dragit in Amhults torg, MEN hon som Jesper fick prata med visste ingenting om detta, hon hade inget svar alls, det är illa ändå, borde inte folket i kundservice få veta förändringar i kollektivtrafiken som de jobbar hos? Men ja, jag har även sett att det idag har kommit in en hel del klagomål på västtrafiks FB ang just detta. Det blir bättre för vissa, men totalt värdelöst för flera andra. Västtrafik har verkligen lyckats med att röra till och göra om på helt fel sätt i kollektivtrafiken i Hela Torslanda, vill de inte att Torslandabor ska åka kollektivt? det verkar inte som det.. Det är även många som har klagat på det som har sagt att nu är det dags att ta bilen, och jag förstår dem, med den urusla kollektivtrafiken som vi har fått i Torslanda det senaste året..

Trots att jag inte påverkas så mycket av omläggningen alls, så känner jag ändå att jag önskar att jag hade kunnat cykla till jobbet. Hur ofta är liksom Röd och 24an i tid? Väldigt sällan. Nej, västtrafik kommer troligtvis alltid att vara värsttrafik.. Man kan ju hoppas att de tar åt sig av alla klagomål som har kommit in i dag ang röd och att de gör något åt det snarast, men det känns inte så troligt..

Nej nu börjar det på tv snart, 112 på liv och död.

Ha en fortsatt bra kväll alla bloggläsare! =)

//CarroEllen

Godkväll bloggen!

Sitter och funderar lite på hur det var när jag gick i skolan, det är ju några år sedan nu som jag tog studenten och än idag saknar jag skolan till viss del, saknar alla vänner som jag hade och allt roligt som man lärde sig. Här kommer en Väldigt kortfattad text om min skoltid.

Förskolan-6:an gick jag på Hälsö skola, och då bodde jag ca 30 m från skolan. Hälsö skola var då en skola med ca 70 elever och i den klassen jag gick så var vi den största i Hälsö skolas historia,

vi var runt 20 stycken. Jag minns inte så mycket från den tiden, inte från skolan i alla fall. Jag hade två bra kompisar i den klassen som jag umgicks med en del, men i 6:an så flyttade ett tvillingpar till Hälsö. De bodde jag nästan granne med och de gick i samma klass som mig. Den tjejen och jag umgicks nästan varje dag, vi var verkligen jättebra vänner, men hon flyttade efter ett år.

Henne har jag nästan ingen kontakt alls med idag.

När jag började 7:an så var det för första gången dags för ny skola, då cyklade en kompis och jag som hade hängt ihop sedan vi var små till skolan nästan varje dag oavsett väder. Bratteberg var en betydligt större skola än Hälsö skola. På Bratte gick det ca 600 elever, och vi var uppdelade i lag. AB, CD, EF och GH. Jag tillsammans med de två kompisarna som jag hade från Hälsö gick i A tillsammans med en hel del annat folk. Den klassen var väldigt härlig, vi kunde ha väldigt roligt och vi kunde vara väldigt lugna. Vi hade en väldigt bra klassföreståndare, Hasse. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att han var så bra, men han lärde ut på ett bra sätt och tyckte om att skoja också när hela klassen gjorde det. Jag minns framför allt en gång när hela klassen blev sååå snopna. Det var ett av de tre åren på min födelsedag. Vi hade NO. Hasse gick ut ur klassrummet för en stund medan vi satt med en uppgift. Då kunde ett par personer i klassen inte låta bli att gå fram till tavlan och ta ner klockan som hängde ovanför och ställa fram den ett tag, jag minns inte hur länge, men det var typ bara 10 minuter tror jag. När läraren kom tillbaka och en stund hade gått så var det någon som frågade om vi inte skulle sluta nu. Det vi inte visste då var att läraren hade en egen klocka som han alltid gick efter, och aldrig efter klassrummets klocka, men det var lite småroligt ändå, det tyckte även läraren.

På Bratte träffade jag Malin också, en person som jag har hängt ihop med i runt 10 år, vi gick i samma extra-engelska.

När jag började gymnasiet så började Malin och jag på samma skola och i samma klass. Då kunde jag inte cykla till skolan längre, då åkte vi taxi till skolan varje morgon som låg i Mölndal. Det var en bra bit att åka Hälsö- Mölndal varje dag. Vissa dagar kunde det ta två timmar till skolan. Under gymnasiet, tror det var under andra året som mamma, syrran och jag flyttade till Torslanda också.

Gymnasietiden var den bästa tiden i mitt liv. Vi var en liten klass med bara tjejer, alla hängde ihop, det var aldrig någon som var ensam. Då hade vi ju också alla delvis samma intressen, det är ju så det brukar vara på gymnasiet. Men ja, jag gick ju hotell och restaurang. Vår lärare som vi hade där de två första åren var verkligen jättebra. Till en början var det ingen som tyckte om henne, hon var väldigt sträng och väldigt hård, men efter ett tag hade vi lärt känna varandra och det var inte alls samma sak, läraren hade lärt sig hur vi fungerade, och vi hur läraren fungerade. När den läraren gick i pension så hade vi en avskedsmiddag för henne och då grät hela klassen inkl. läraren. De två åren var verkligen de bästa.

Tredje och fjärde året såg lite annorlunda ut. Tredje året blandade de klasserna så vi var 1-4:or. Det var inte alls bra då alla så klart var på olika nivåer och det hade skolan svårt att ordna. Det året hade vi en lärare i cafét som jag fick lära upp, skall det inte vara tvärtom?..

Fjärde året var ett bättre år igen. Jag har för mig att jag då hade betydligt bättre lärare igen.

Tänk egentligen vad mycket vänner man hade under skoltiden, hur många av de har man kvar idag?

För min del är det tyvärr inte många. Visst finns det några som jag pratar med ibland men inte så mycket mer. Jag tycker att det är väldigt svårt att hålla kontakten med personer som jag träffar väldigt sällan, framför allt när man måste planera att träffas, då har man inte alls lika mycket att prata om när man väl träffas som man hade när man gick i skolan. Det är lite småtråkigt egentligen.

Ja detta var väl en ändå kort beskrivning av min skolgång som jag än idag saknar en hel del. Tänk vad mycket tid man hade till att träffa vänner när man gick i skolan, och jag hade så mycket mer ork till att göra annat än vad jag har idag när jag jobbar. Jag pratade verkligen mycket mer med folk i skolan, arbetskamrater är inte alls samma sak tycker inte jag, med dem pratar jag inte om typ vad som helst på samma sätt som med vännerna jag hade i skolan.

Avslutar med ett collage på mig för varje skolår. Tyvärr har jag inget kort från sista året på gymnasiet, jag kanske var iväg på praktik när det togs eller något.

//CarroEllen  

Godkväll bloggen!

Ja då var även denna helg över och den har varit väldigt rolig och trevlig. Igår kväll skrev jag ju här och berättade vad vi hade gjort =) Och idag trodde Malin och jag att vi skulle ha en lugn dag här hemma men så blev det inte, vi har nämligen idag varit med mamma och Nea en sväng nere på Freeport och handlat ytterligare lite julklappar. Jag fick även köpt lite fler och nya underlägg till mitt porslin som dem hade fått in nu, de var ju nästan slut sist vi var där.

Tack för en väldigt trevlig och rolig helg!

Nu tänkte jag bara klargöra lite saker ang det inlägg jag skrev här i fredagskväll, det om jag att kommer att vara tvungen att lösenordskydda vissa inlägg. Det är nämligen så att jag har fått veta lite saker som inte är så roliga för en del personer och mig. Jag vet ju själv att jag är väldigt personlig när jag skriver här, och jag känner att det är det som gör att jag skriver. Det är ju flera personer som säger till mig att man lär känna mig mycket bättre om man läser det jag skriver här än att prata med mig, och det tycker jag är väldigt roligt, men pga det så skriver jag ju också saker som handlar om andra. Det kanske inte alltid är helt okej, eller nu beror det på vad det handlar om givetvis. Men nu är det så att några personer jag tidigare har skrivit om inte vill att jag ska skriva om dem här om jag inte krypterar inläggen eftersom att det har hänt lite saker efter det.

Så bara för att jag kan vara väldigt personlig i vissa inlägg så måste jag tyvärr kryptera dem. Så om ni vill ha lösen till inläggen så får ni fråga mig om det.

Jag tycket att detta är väldigt tråkigt, meningen med att blogga är ju mycket för att dra så mycket besökare som möjligt, eller det är det man strävar efter, och ju fler besökare man har, destomer motivation får man till att skriva, det är ju så det är. Men tyvärr har jag inget val när det gäller detta. Så jag kommer INTE att kryptera ALLA inlägg men en del av dem. Men som sagt var, fråga så kanske ni får lösen. (Detta kanske blev ett lite konstigt stycke men det kändes svårt att formulera sig just nu)

Ja idag är det ju då andra advent och nu verkar det som att kylan kommer i veckan, de pratade även om snö, får hoppas att de har rätt den här gången. Nu vill jag verkligen ha snö! :P

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt

och alla är så glada att fira få advent

När andra ljuset brinner är snart lucia här

Hon bjuder oss på kaffe

och bud om julen bär

//CarroEllen