CarroEllens blogg

Del 1 hittar ni här (klick)

Under hösten åkte mamma och jag ner till syrran i Malmö. Vi hade en jättetrevlig och mysig helg. Vi åkte till en affär som syrran hade förklarat som en blomsteraffär med mycket annat också. Det jag såg framför mig då var precis vad hon sa, en liten butik fullproppad med grejer, men där hade jag helt fel. Hon hade rätt i att denna affären hade typ allt möjligt, inklusive en halloween-utställning, en runda som man fick gå där det föll stora tygspindlar från taket, saker som lät högt osv.

Den helgen var vi ocskå i Ystad och gick runt där. Ystad är verkligen en jättetrevlig och mysig stad.

Under november fick älsklingen och jag äntligen åkt till Varberg, något som vi hade försökt planera in sedan augusti. Vi hade två jättehärliga och mysiga dagar där, med massa god mat, bad och avslappning, just precis vad vi behövde just då.

Under november hände något på jobbet. Den högsta chefen som jag har jobbat ihop med i många års tid, och oftast kommit överens med, vände sig helt plötsligt mot mig utan anledning. Detta har jag förklarat tidigare i ett annat inlägg som ni hittar här (klick). Detta blev bara värre och värre, jag lyckades aldrig få veta varför det blev så, jag har bara mina gissningar, och då handlar inget av det om mig som person. Jag försökte prata med den chefen så att vi kunde försöka komma överens, men det gick verkligen inte. Jag hade ett möte med henne och min närmsta chef, Jesper var med också, en tidig morgon i slutet av november, där vi försökte få fram och förstå varför det hade blivit så här, men vi fick inga direkta svar alls, allt vi fick var elaka kommentarer. Detta mötet hade vi en fredag, så hela den helgen kunde inte jag tänka på något annat än alla elaka kommentarer som jag hade fått av den högsta chefen.
Under måndag morgon, dagen som delvis skulle ändra mitt liv, skulle jag jobba med just den chefen, så jag försökte prata med henne, men allt jag fick tillbaka var ännu en gång elaka kommentarer. Den morgonen på jobbet slutade med att jag sjukskrev mig, smällde igen dörren och gick därifrån, då var måttet rågat. Bara några få timmar senare hade jag sagt upp mig.
Sedan detta hände så har det, tro det eller ej, känts som att det varit en annan stämning på jobbet, lugnare typ.

Idag har jag bara två arbetspass kvar där, och under januari skall jag söka lite utbildningar eller kurser som kommer börja lite senare, men så länge jag vet att det kommer hända något annat så känner jag mig ganska lugn, nu vet jag att jag kommer att få bra hjälp med att hitta utbildningar och kurser.

Ja vad skall jag mer säga om 2018, jag känner att jag tack vare en fantastiskt bra närmsta chef har fått lära mig en del nya saker på jobbet, så som beställningar, inventering och sådana saker, tack <3

Ja, detta var min sammanfattning av året som gått, nu lämnar vi 2018 bakom oss och välkomnar 2019 med massa nya händelser, och början på ett nytt liv för min del.

Gott nytt år alla bloggläsare! =)

//CarroEllen

Hejsan bloggen!

Ja då var det nyårsafton, och vad passar inte bättre då än en sammanfattning av året som gått.

Det har hänt mycket saker i år, både roliga och tråkiga, men jag tänkte att jag tar det i ordning.

I februari kom syrran till Göteborg, och vi hade en trevlig och mysig eftermiddag hemma hos morfar. Vi hjälpte honom att packa inför hans flytt och kolla på massa gamla saker, och vi fick även ta det som vi ville ha, vilket blev lite av varje. Detta anade vi också skulle bli sista gången för bara oss tre att träffas så.

Under våren lyckades jag bli övertalad att kontakta läkare för mina fötter, jag har ju bara dragit mig för det. Jag fick ju då träffa en kiropraktor som var jätteduktig och lyckades hjälpa mig jättebra. Jag har ju under två års tid trott att jag haft hälsporre, men det visade sig att det inte var det, inte än i alla fall. Jag har fått för platt hålfot efter att ha stått så mycket de senaste åren, så jag fick övningar som jag gör än idag, övningar som verkligen hjälper. Under sommaren var fötterna nästan helt bra, men så fort jag kom tillbaka till jobbet efter semestern så blev det sämre igen.

Den 1 juni gick morfar bort. Han hade då bott i sin nya lägenhet ett par månader, och åkte på lunginflammation, samtidigt som han var dålig i annat också, så tyvärr var detta något som vi bara gick och väntade på, samtidigt som det känns så hemskt att säga det. Vila i frid morfar.

Under sommaren var vi i Brevika ovanligt många gånger. Vi badade massor då det var så härligt i vattnet, och så varmt på land. Dock fick vi bara grillat en enda gång på bryggan i år, det var den kvällen som morfar gick bort, då det blev eldningsförbud ganska tidigt.

I början av semestern var Malin och jag ute på en riktigt varm men härlig långpromenad. Vi gick hela Torsviksrundan här i Torslanda. Jag hade förberett Malin redan innan på att jag troligtvis inte skulle kunna gå hela vägen pga mina fötter, men gissa vad, vi tog oss runt hela slingan, och jag hade typ inte alls ont i fötterna efteråt, det var verkligen helt underbart, och jättetrevligt.

Samma vecka var Jesper, hans pappa och jag ute och cyklade i Torslanda. Jespers pappa ville se det som idag finns kvar av Torslanda gamla flygfält. Vi avslutade den turen med lunch som vi hade köpt med oss nere i Torslanda havsbadskoloni. Även det blev en riktigt lyckad och trevlig dag.

Efter flera års pratande fick jag äntligen hjälp med att fixa detta,  jag pratar så klart om en egen hemsida till bloggen.
Jag har ju pratat om det i så många år, men jag har aldrig fått gjort det då jag själv kan det alldeles för dåligt. Men älsklingen som älskar att greja med sådant fick hjälpa mig att bygga upp min egna blogg. Detta var väldigt roligt, samtidigt som jag aldrig hade kunnat föreställa mig hur mycket saker man måste ta ställning till, så mycket smådetaljer som man aldrig tänker på i vanliga fall, det bara finns där.

Jag var också med Jesper och hans föräldrar på en båttur längs med Dalslands kanal, så då hade vi sovit i Brevika till den dagen för att slippa åka så långt på morgonen. Den eftermiddagen i Brevika kändes verkligen magisk. Vi hade jättetrevligt och mysigt, satt på bryggan i flera timmar, och Jesper och jag badade säkert nästan 1 timme, aldrig att jag badar så länge i vanliga fall, badkruka som jag är, men det var helt underbart då.
Båtturen var väldigt trevlig också, och Jesper och jag fick återse platsen där vi förlovade oss för 5 år sedan från båten.

Under hamnfesten på Donsö så har tidigare år höjdpukten varit den stora loppisen, men i år var det ingen loppis, istället var det auktion som vi tyvärr missade. Så i år var höjdpunkten för oss båtmässan. Under året så har Jesper och jag ännu en gång börjat prata om vår framtida husbåt. Detta är något som vi började prata om för många år sedan, att vi i framtiden vill bo i en husbåt som vi har byggt själva. Så den båtmässan försökte vi få ideér samtidigt som det var väldigt roligt att kolla i alla de stora båtarna.

Del 2 hittar ni här (klick)

//CarroEllen

Hejsan bloggen!

Sitter nu hemma och bara tar det lugnt. Denna julen har varit väldigt lugn och härlig vilket har varit väldigt skönt. Jag har haft ovanligt ont i fötterna så jag har inte direkt orkat göra så mycket heller, så vi har mest bara varit hemma och tagit det väldigt lugnt, jättehärligt.

Julafton kom Jespers föräldrar och hans bror hit. Vi gjorde allt det vanliga, åt massa god mat, kollade på Kalle Anka och öppnade julklappar. Tack för en trevlig och mysig dag.

Annandagen åkte älsklingen och jag in till stan en sväng för att kolla på dator till mig. Min dator gick ju sönder för ett tag sedan, skärmen lossnade. Jesper lyckades däremot laga den, dock vågar jag inte fälla ihop den nu, och så tror jag att det är någon sladd som är skadad då jag inte kan ansluta till vårat snabbaste nätverk längre. Vi kollade på två datorer, men jag som använder datorn såpass mycket är ganska kräsen. Jag vill ha en snabb dator som går att spela lite tyngre spel på, och även ibland redigera klipp, blank skärm då jag kollar mycket på youtube så är det oftast mycket bättre skärpa på datorer med blank skärm, den skall vara lätt och härlig att skriva på, och musen skall vara lätt att använda. Datorn som jag har idag använder jag sällan musen på då den är jättejobbig. Men ja, jag fick inte köpt någon dator, utan kollade bara så får vi se lite längre fram.

Efter det så mötte jag upp mamma och en kompis till henne i stan. Vi gick i lite affärer. Jag fick köpt en jättehärlig grå tjocktröja med stor krage på, och en klänning. Jag fick också köpt en mössa och halsduk till min nya jacka som jag fick av mamma i julklapp.

Något som jag gärna hade velat ha, men som är väldigt svårt att få tag i är en liten studiolampa, en sådan som inte är på fötter då de är så himla stora. Både Jesper och jag gillar ju att fotografera, men nu när det är så mörkt ute så är det väldigt svårt att få bra bilder, och med blixt tycker inte jag alls att det blir så bra, någon som vet var man kan få tag på en sådan som inte heller är alltför dyr?

I torsdags och fredags jobbade jag, men mina fötter ville inte alls vara med, så förmiddagarna var ganska jobbiga, men det släppte en del efter några timmar, men det får jag ta i efterhand istället.

Ja nu har jag bara 2 pass kvar, så till sommaren hoppas jag verkligen att mina fötter är helt återställda, och att jag kan börja gå kortare promenader redan i vår, åhh vad jag längtar till att få gå promenader igen, fötterna har ju bara blivit sämre igen sedan jag kom tillbaka efter semestern. Så nu är det övningar som gäller minst två gånger om dagen, det är väl bara att bita i det sura äpplet..

Vi firade ju julafton två gånger i år, en dag hos mamma med min familj, och själva julafton här hemma med Jespers familj. Det kändes ganska konstigt att inte vara med varken mamma eller syrran på självaste julafton vilket jag brukar vara, men det blev väldigt trevligt ändå.

I julklapp fick jag en ny vinterjacka, ett par byxor som passar bra till den, och även en klänning och en ryggsäck. Sedan fick jag massor av pussel, eller Jesper och jag hade köpt två pussel till oss själva, sedan fick jag också två stycken crystal puzzle, pussel i 3D av Jesper, och även ett större pussel av syrran. Jag fick också två små högtalare som man kan koppla ihop och ha på olika ställen i lägenheten, jättebra,  jättehärliga fårskinnsvantar, en dammsugare då våran har varit sönder en längre tid men den har ändå fungerat, och en planeringstavla, dock vet jag inte riktigt än var jag skall sätta den, så just nu står den bara på sekretären. Sedan fick jag också en del choklad som redan är uppätet.

Ja nu är det inte långt kvar på detta året, och jag har tänkt att jag skall sätta mig och skriva ett inlägg till för att sammanfatta detta året som det har hänt mycket. Så idag blir det bara en lugn hemmadag, Jesper storhandlade igår så det slipper vi idag. Imorgon har vi inte direkt något planerat än, vi kanske skall åka in och kolla på GP:s fyrverkeri under eftermiddagen, och sedan laga massa god mat här hemma. Varje nyår vill Jesper ha kött till huvudrätt, men jag som inte är så förtjust i det har alltid försökt hitta någon fiskrätt istället, men har aldrig lyckats då jag alltid har velat ha laxsnittar till förrätt, och det går ju inte att äta lax både till förrätt och varmrätt. Men i år har jag äntligen lyckats få ihop en bra meny som jag verkligen längtar till att få äta.

//CarroEllen

Godkväll bloggen!

Ja då har ännu snart en hel arbetsvecka gått, min sista hela arbetsvecka på Subway, nu har jag bara 5 pass kvar.

Ikväll har jag varit själv hemma då Jesper är iväg på avslutning med innebandygänget. Så nu ikväll har jag gått runt här hemma och pratat med mig själv, massor av tankar som börjar dyka upp nu när det närmar sig slutet på jobbet, nu börjar det verkligen kännas att det snart är slut för min del. Det är som sagt fortfarande väldigt blandade känslor, samtidigt som jag innerst inne vet att detta är rätt beslut med tanke på hur hela situationen ser ut. Jag kommer inte överens med högsta chefen längre från ingenstans, jag har typ inget liv utanför jobbet med tanke på problemen med händer och fötter, och så orkar jag aldrig göra något efter en arbetsdag, eller sällan på helgen heller för att jag är för trött. Hela helgerna har i flera månaders tid känts som att jag bara har grejat här hemma det jag har orkat och sedan bara vilat, det är så det känns i alla fall, men vi har ju gjort en hel del saker också.

Sist när jag var hos vägledaren på Arbetsförmedlingen så fick jag frågan "var kan du se dig själv om ... år?" Jag kommer inte ihåg hur många år hon frågade, men jag minns att mitt svar var väldigt luddigt, jag hade inget bra svar på den frågan, jag kunde inte se framför mig var jag var, eller var mina drömmar sa att jag är om x antal år, men nu ikväll ställde jag den frågan till mig själv, och då hade jag helt plötsligt delvis ett svar, inte helt och hållet men ändå till viss del. Om 5 år ser jag mig själv med ett jobb som jag trivs med, jag har fått tillbaka mitt liv, jag mår bra i händer och fötter, och jag är inte lika trött som idag, och jag kan förhoppningsvis lägga mer tid på mina intressen än vad jag gör idag, som bla. bloggen, fota, pussla och vara ute i naturen. Åh vad jag längtar tills jag kan gå promenader igen. Jag gick ju en promenad i somras, en riktigt lång sådan utan problem alls, och det var första långpromenaden på 2 år, jag älskar ju att vara ute, men nu kan jag inte göra det eftersom att fötterna blev sämre igen under hösten.

Sedan vet jag ju att jag har mycket saker framför mig under 2019. Den 3dje januari gör jag min sista arbetsdag, och under kvällen skall vi ut några personer för att fira. Den 6 januari kommer alla kurser upp så då skall jag kolla på vad som finns där. Sedan har jag knappt två veckor innan jag skall till studie- och yrkesvägledningen igen för att söka i alla fall någon kurs. Sedan skall jag också se till att få tag i någon läkare så jag kan få ett läkarintyg för att få mitt körkortsintyg, vårdcentralen har väl troligtvis glömt bort mig.

Jag hoppas att jag får åkt lite skidor i vinter, jag skall bli moster i februari, syrran skall flytta hem till Göteborg igen. Ja det kommer att hända så mycket under nästa år. Det är tanken på allt roligt som jag vet kommer att hända som jag försöker ha kvar samtidigt som det känns riktigt läskigt att bryta vardagen, jag har ju ganska svårt för förändringar, eller självklart beror det mycket på vad det handlar om, men när det gäller detta nu så känns det väldigt svårt med denna stora förändringen som kommer att bli. Jag kommer aldrig mer gå in genom dörrarna på en Subwayrestaurang, bakom linen och ställa mig och göra en smörgås igen, eller preppa teriyaki tex. Det är både en lättnad och skrämmande på samma gång pga förändringen. Men nu siktar vi framåt, framåt mot ett bättre liv för att må och och trivas med det jag gör.

Jag vill rikta ett riktigt stort tack till framför allt älsklingen och Ida, men också några av er andra för all stöttning i allt detta kaoset med jobbet, verkligen tack, utan er hade jag aldrig klarat detta, och troligtvis inte heller tagit steget och faktiskt sagt upp mig, tack ni är fantastiska vänner <3

Ne, nu är det dags att sova, imorgon är det fredag och bara några få dagar kvar till julafton, löning och vi räknar med att ha massor att göra på jobbet. Och jag jobbar med chefen som jag inte kommer överens med längre, en perfekt fredag, hmm... God natt!

//CarroEllen

God morgon bloggen!

Jag vill bara först tacka för alla fina kommentarer på förra inlägget <3

Då var det lördag igen och imorgon är det redan tredje advent, vad hände med december i år? I vanliga fall tycker jag att just december brukar gå lite långsammare, jag brukar hinna julpynta och julpyssla lite, men i år har jag inte hunnit med något sådant alls hittills, och den här helgen har vi fullt upp. Jag hoppas att jag får fixat lite nästa vecka då jag jobbar två kortdagar. Sedan brukar jag nog vara mer taggad över jul än vad jag är i år. I år har jag för mycket annat i huvudet, samtidigt som hela min familj skall vara splittrad på jul, och det blir första julen utan morfar. Men ja, vi skall vara hemma på jul i alla fall med Jespers familj, så det skall bli mysigt och trevligt. 

Jag är äntligen klar med alla julklappar i alla fall, eller jag har bara en morgonjulklapp till Jesper kvar att köpa, han önskar sig samma sak varje år, dock brukar det inte gå att få tag i längre så här långt fram i december, ica maxis egengjorda marsipangris, men jag har ett par reservplaner om det inte finns.

Idag är det dags för julbord ute på Hälsö, och imorgon lilljulafton hos mamma, fira julafton lite tidigare i år med min familj, skall bli mysigt. Nu hoppas jag bara att jag orkar julbordet idag då jag har lyckats bli förkyld. Älsklingen var ju sjuk i början av veckan, så han har smittat mig, och i onsdags var vi två stycken som var sjuka på jobbet, så jobbade lite kortare då bara.

Ja nu har jag bara 9 arbetspass kvar på Subway. Det är fortfarande ganska blandade känslor faktiskt, men det kommer att bli bra så småningom. Jag har ju liksom tänkt på detta i flera års tid nu att sluta på Subway, men jag har aldrig kommit till skott, och inte riktigt heller haft råd att bara säga upp mig, så så sätt känns det väldigt skönt nu. Så nu väntar jag bara på att det skall komma upp lite kurser och utbildningar den 6 januari för att sedan träffa studievägledaren igen i mitten av januari.

Nu är det nog dags att gå upp och äta lite frukost. Ha en bra dag alla bloggläsare! =)

//CarroEllen

God kväll bloggen!

Nu var det ett par veckor sedan jag skrev här sist, och de senaste veckorna har det verkligen varit kaos på jobbet. Det har varit många arga diskussioner. Jag trodde aldrig att det skulle bli så dåligt på detta stället, men där hade jag fel.

Min högsta chef lade schemat för december, och då lade hon om schemat totalt verkligen. Flera personer fick inga pass alls under hela december, medans andra bara fick enstaka, medans vi är 4 st som skall jobba mest. Mitt schema blev så att jag jobbar olika tider varje dag, däremot alltid bara dagtid fortfarande, och med 1 timme extra varje vecka. Tydligen har jag i alla år alltid jobbat 1 timme för lite varje vecka utan att veta om det. Sedan har det i alla år varit problem med min rast. Jag har 30 min avsatt för rast varje dag enligt schema, men det är inte alltid jag får den rasten, utan jag blir avbruten för att det är mycket att göra, och då har jag inte fått något för det, så detta tog jag upp nu då när schemat ändrades. Det vi då kom fram till var att jag istället skall ha matuppehåll vilket innebär att man får sitta ner och äta när man får tid, och man kan bli avbruten, alltså ingår matuppehållet i arbetstiden, medans rast inte gör det. Har man matuppehåll så måste man vara på plats hela tiden, och man kan bli avbruten, men om man har rast så ingår inte den i arbetstiden och får man lämna stället. Men när vi pratade om detta så var jag väldigt lugn, medans min högsta chef brusade upp direkt och blev jättesur.

Sedan har det också visat sig att jag har fått för lite i lön det senaste året, att jag har legat under vad kollektivavtalet säger, och även detta blev chefen jättearg över. Hon menade på att det är mitt jobb att hålla koll på sådant, medans jag försökte förklara att det är bägge två.

Det har hänt så himla mycket de två senaste veckorna, så det känns som att jag inte ens kommer ihåg allt längre, men mötet med den högsta chefen förra fredagen när vi diskuterade min rast gick åt skogen verkligen. Hon sa massa saker som jag verkligen inte trodde att jag någonsin skulle få höra av henne. Bla sa hon "passar det inte så är det bara att säga upp sig" Jag förstod verkligen ingenting. Det var hon som ville att jag skulle komma och jobba hos henne för 1,5 år sedan, det är hon som nästan alltid har varit den bästa chefen jag har haft, jag förstår verkligen inte vad som hänt. På bara en dag vände hon allt emot mig. Så hela förra helgen kunde jag verkligen inte tänka på något annat än allt elakt hon hade sagt på det mötet, för hon hade verkligen varit elak, inte dum utan elak.

Den söndagen fick jag pratat med några personer och även skrivit ihop vad jag skulle säga till den chefen dagen efter.

Under måndagen (i måndags) öppnade jag med den chefen så det var väldigt konstig stämning på jobbet när jag kom dit. Efter att ha ätit frukost så fick jag i alla fall pratat med henne ännu en gång. Och ännu en gång gick det åt skogen. Efter att ha pratat med henne så var jag så arg så jag sjukskrev mig, smällde igen dörren och bara gick därifrån. Allt var verkligen bara kaos.

Efter några samtal med olika personer så hade jag bara några få timmar senare sagt upp mig från jobbet. Ja ni läste rätt, efter 7 års tid på Subway så har jag äntligen sagt upp mig därifrån. Jag visste ju att jag grävde min egen grav där med tanke på fötterna och händerna, men jag trodde aldrig att det skulle sluta på detta sättet, pga bråk.

Ja nu undrar säkert ni vad jag skall göra istället. Först och främst, den största anledningen till att jag sa upp mig nu var pga bråket, men också till viss del pga fötterna och händerna.

Men ja, vad skall jag göra nu då? Nej jag har inte fått ett nytt jobb. Jag har under hösten haft kontakt med studie- och yrkesvägledare som har varit väldigt hjälpsamma och som verkligen visat att de vill hjälpa mig, så min tanke är att jag skall börja plugga. Exakt vad vet jag inte riktigt, eller jag är lite inne på att läsa upp lite saker, och sedan läsa någon större utbildning, kanske inom administration av något slag. Tyvärr kommer det inte ut några nya kurser förrän den 6 januari, så jag får vänta tills dess. Sedan skall jag också plugga till körkortet, och så skall jag faktiskt bli moster i februari. Så det händer mycket i början av nästa år, men troligtvis kommer jag att gå hemma januari och februari om jag inte lyckas hitta något annat tillfälligt jobb, eller kanske om jag skulle kunna ha sådan tur att jag hittar ett jobb som jag trivs på och som jag kan jobba med med tanke på händer och fötter. Så sysslolös kommer jag inte att gå känner jag, men jag kommer att ha mer fritid än vad jag haft på länge vilket faktiskt känns väldigt härligt. Och jag tänker aldrig sätta min fot på Subway igen efter den 3 januari!

Så ja, det har hänt väldigt mycket det senaste, och det tog några dagar innan jag själv förstod att jag faktiskt hade sagt upp mig. Det är faktiskt fortfarande lite blandade känslor över det. Jag vet ju att jag gjorde rätt val med tanke på hur situtationen var, men det känns samtidigt ganska läskigt att bara slänga sig rakt ut, utan att veta exakt vad som händer härnäst, jag är ju sådan kontrollmänniska.

Så denna veckan har varit väldigt konstig, samtidigt som Ida och jag har haft det väldigt roligt på jobbet, arbetsmoralen har verkligen legat i botten, men vi har ändå gjort det vi måste och haft roligt ändå. Tack Ida <3 

Igår var älsklingen och jag med Ida och hennes barn på Liseberg. Smhi hade sagt att det bara skulle regna lite vilket inte kändes som något problem, men under eftermiddagen började det verkligen spöregna, så när vi bestämde oss för att åka hemåt så hade det gått igenom våra jackor så vi var ganska blöta. Men vi hade en trevlig och mysig dag ändå. Vi kollade på en barnteater, pysslade och hälsade på tomten, och barnen var överlyckliga  över att Jesper och jag var med. Tack för en riktigt trevlig eftermiddag <3

Idag har jag fått grejat en del här hemma, och även slagit in lite fler julklappar, så nu är jag nästan klar med alla.

Nu är det dags att sova, känner mig verkligen helt slut. Jesper har blivit sjuk nu, så jag hoppas att jag klarar mig.

God natt!

//CarroEllen