Trött
God kväll bloggen!
Jag är egentligen för trött för att skriva här just nu. Tankar bara yr runt i huvudet på mig efter att vi började prata om lite jobbiga saker under middagen förut här hemma. Tankar som går tillbaka i tiden, jag ser framför mig hur saker och ting var då, känner precis hur jag mådde då osv. Usch vad jag avskyr sådant... och när det är så så borde jag bara sova, då är jag för trött, eller har kommit in lite för djupt på det men en/flera person/personer som jag aldrig har pratat med om detta innan. Usch jag avskyr sådant här!
Jag har lagt ut den en gång innan men jag lägger ut den en gång till, en dikt som jag skrev för ca 2 årsen, det är det som vi pratade om förut....
Bara att glömma och förlåta?
Tror du det är att bara glömma och förlåta allt du gjort och så du varit mot mig?
Har man barn ska man väl bry sig om dem
Framför allt om dem bara är hos en varannan vecka
Det är väl inte så svårt att fråga hur det går i skolan,
hur man mår, vad man vill ha för mat osv.
Är det verkligen så svårt?
När ens förälder inte ens säger god natt till en
Inte ens säger till om att han och hans nya tjej åker iväg för en dag
Så upptagen kan man väl sällan bli när man har träffat en ny?
Okej om det hade hänt en gång,
men händer det gång på gång på gång
Då tappar man orken och tålamodet
Det enda du gjorde var att laga mat till mig
Men inte prata med mig
inte ställa några enkla frågor
Inte säga god natt till mig
Inte ens säga till när du åkte iväg
Med andra ord, du brydde dig knappt om mig
Trots detta och mycket annat, bodde jag kvar hos dig
Men tillslut tappade jag orken och tålamodet och flyttade med min mamma till stan
Du blev givetvis väldigt ledsen över det, men vad gjorde det att jag inte var hos dig mer?
Du brydde dig ju ändå inte ens om mig när jag var hos dig
Ska ens förälder vara så mot en?
Ska ens förälder behandla sitt barn så?
Hur länge står barnet ut?
Gamla minnen dyker upp
God kväll bloggen!
Sitter nu i min egna säng och lyssnar på gamla Per Gessle låtar =) Dock är det de från "En händig man" albumet som väcker gamla minnen. Då från Hälsö. Den skivan satt jag nämligen och lyssnade på varje dag ca 1 vecka i streck precis innan vi skulle på en händig man konserten, det var så himla lugnt och skönt hemma. Det var den tiden då Nea var utslängd hemifrån hos Thomas (pappa)
Så när jag lyssnar på de låtarna så är det första som dyker upp i huvudet på mig är att jag ser mig själv sitta där vid bordet i vardagsrummet och pussla det stora 1000 pusslet som jag lade då, och hur "en händig man" skivan gick om och om igen hela dagarna i ända. Jag gjorde inget annat om dagarna, det var det jag gjorde. Och just då mådde jag ju inte heller så jättebra så det är därför dessa gamla minnen alltid dyker upp när jag lyssnar på de låtarna, och även också ibland andra Gessle låtar eftersom att det är med Thomas (pappa) som jag var på både GT25 konserten på Ullevi och sedan En händig man konserten på Slottskogsvallen, jag har för mig att den var på slottskogsvallen iaf. herregud det har jag redan glömt. men men...
Alltid härligt att skriva av sig lite.......
Vilken tycker ni är den bästa Per Gessle låten? =)
En bild som jag hittade på datorn från en händig man konserten.
Bilder från studenten
Tankar mm
Godkväll bloggen!
Sitter nu i sängen och känner mig helt slut.
Denna dag har väl varit bra men konstig :/ orkar inte förklara men den har bara varit konstig....
Jag har nu kommit in i en sådan period då jag tänker tillbaka på Hälsö och öarna. Det är väl roligt på sitt sätt men det är massa olika minnen och tankar som dyker upp i huvudet då också, både roliga och tråkiga. Det är så konstigt för det jag kommer ihåg av Hälsö nu är de roliga och trevliga studerna vi hade när vi bodde i lägenheten med mamma. Inte ett enda roligt minne från huset, bara tråkiga och deprimerande minnen från när mamma just flyttat till lgh och Nea och jag var hos Thomas i huset. De gångerna jag bara tyckte att Thomas var för mycket och fick mig att må dåligt på olika sätt, då jag bara tog på mig ytterkläderna och gick ut och gick slingan, jag fullkomligt struntade i vad det var för väder, jag orkade bara inte vara hemma.
Så fort jag tänker tillbaka på detta så blir jag bara ledsen. Från huset på Hälsö finns inte många roliga stunder som har lagt sig på minnet, jag kan faktiskt inte komma på ett enda.
Sedan när vi flyttade hit till Torslanda så ändrades ju allt. Det är folk som har sagt till mig att jag verkar må betydligt bättre nu än vad jag gjorde när vi bodde på Hälsö. Självklart gör jag det, det känner jag ju själv också. På Hälsö så var det ju liksom att jag bara var väldigt stressad osv. men när vi flyttade hit så blev jag betydigt lugnare, jag hade ingen pappa som fick mig att må dåligt och jag pratade/pratar knappt med honom alls, nästan inget iaf.
En annan sak som jag har funderat på igår och idag är att när jag gick på grundskolan så hjälpte Thomas mig med läxor osv (dock aldrig under högstadiet) men när jag började gymnasiet så struntade han bara i allt, jag fick sköta allt själv. Jag fick ingen chans att ens fråga honom om han kunde hjälpa med mig skolarbete eller något sådant. Han kom och åt hos oss i vårat café i skolan en eller två gånger på 4 år :O Han visade sig aldrig. Nu har han bara frågat några få gånger om vårat café men han har aldrig kommit dit igen. Jag tror faktiskt att han bara har varit där en gång och det var när jag gick i 1an.
Sedan började ju jag att må dåligt igen under förra vintern, vintern 08. Det var ju då som jag började slarva med maten riktigt ordentligt utan att ens tänka på det. När jag väl kom på det så hade jag redan kommit in i hur jag ville äta osv, då kunde jag bara inte äta mer för jag mådde så bra när jag kände att jag var hungrig. Jag vet det låter väldigt konstigt men det var så det var.
När jag insåg alltmer vad jag höll på med så blev det ännuvärre. Under en period på ca 1 månad så åt jag ca 2 gånger om dagen, LITE. Jag drack kaffe till frukost varje morgon, sedan åt jag väldigt lite lunch i skolan. När jag kom hem så åt jag väldigt lite middag. Ja det var det jag åt på en dag. och så höll jag på fram till att folk började reagera lite och sa åt mig att äta. Det fungerade väl sådär men då insåg jag verkligen att folk började bli oroliga, så jag försökte skärpa mig lite i taget. Det gick väl som det gick, kom i perioder då också som jag åt ca 4 gånger per dag, och dagar som jag gick tillbaka till 2 små gånger per dag.
Det är väl egentligen först nu som det börjar gå ganska bra med maten igen. Jag försöker verkligen äta 3 el 4 gånger per dag och det går bättre och bättre.
Ne usch nu blir jag bara så deprimerad av att tänka tillbaka på allt detta.
Okej, nu känns det som om att detta blev ett lite konstigt inlägg, skrivet lite konstigt osv men jag orkar verkligen inte fixa det bättre.
Det är väl då såhär jag just nu sitter, har ju inget databord.
Kram på er alla bloggläsare! =)
Saknar men ändå inte.....
God kväll!
Ligger nu i sängen och skriver detta. Asså hela denna dag har känts lite konstig, jag har varit glad men ändå inte.
När vi hade slutat idag och Lisa och jag var på väg ner till Mölndals bro så började vi prata typ känslor. Vi pratade delvis om min pappa, hur jag känner för det, och även lite andra saker.
Jag brukar inte ha några större problem längre att prata om min pappa för jag har vant mig, men ibland känns det skitjobbigt, eller inte jobbigt, men det kommer ibland upp vissa känslor som jag inte gillar, och kan ibland bli tårögd.
Jag tänkte nu skriva ett inlägg om hur jag känner ang. det om min pappa, vad som har hänt och hur det kommer sig att jag inte har så bra kontakt med honom. OBS att det jag skriver är inte Exakt allt som han gjort och som jag känt, men mycket av det.
Min mamma och pappa separerade år 2004, men mamma hade hela två år innan det börjat leta lägenhet. Om jag tänker efter Riktigt noga så har jag delvis små minnen av att pappa inte alltid kom hem om nätterna när mina föräldrar bodde ihop. Eftersom att jag då var så liten så förstod jag ju inte då, jag tyckte väl troligtvis bara att det var lite konstigt. Jag har först nu efteråt fått veta mer detaljerat av mamma varför han inte alltid kom hem. Känner att jag inte riktigt vill säga det men ni kanske kan ana vad han hade för sig.
Men i alla fall. Annars började allt när de separerade. Det var ett av de vanligaste problemen som uppstår när föräldrar skiljer sig, de snackar skit om varandra. Det gjorde då också även mina föräldrar, och här gick det även så långt att Nea och jag fick vara budbärare och höra all skit. Mest var det faktiskt pappa som snackade skit om mamma.
Pappa ville ju straffa mamma på alla möjliga sätt för att hon hade lämnat honom, MEN vad han inte förstod var att på många av de sätt som han ville straffa mamma på drabbade inte mamma som han tänkt, det drabbade istället Nea och mig. Under en gång var en lärare till mig inblandad, hon fick prata med pappa.
Det allra värsta tror jag började vintern 06. Jag kommer inte exakt ihåg året, men vet att det var en vinter när Nea blev utslängd från pappa. Under en hel vecka, den veckan vi skulle vara hos pappa så hade inte pappa en aning om var Nea var, och han brydde sig inte heller. Mamma fick inte heller veta något förrän veckan därpå när vi skulle till henne. Hon blev självklart skitförbannad på Thomas (pappa) för att han inte hade kollat upp var Nea var den veckan.
Det var väl den hösten som det riktiga helvetet började, eller så var det ett år senare, kommer inte riktigt ihåg. Men i alla fall. Pappa hade träffat en tjej från Borås. Då hade Nea börjat vara hos honom lite då och då igen. Jag kommer ihåg att det var en kväll och Thomas frågade Nea och mig om det var okej att hans nya tjej kom och sov där över helgen. Okej sa både Nea och jag, men det vi inte visste, och som inte heller Thomas hade sagt till oss var att hon skulle bo hos oss i flera veckor. Ja hon bodde hos oss hela hösten. Då hade också Thomas och Nea rykt ihop igen så hon var inte där så mycket. Det var väl den hösten som var ett rent helvete för min del. Jag har skrivit en dikt om hur jag kände under den hösten;
Bara att glömma och förlåta?
Tror du det är att bara glömma och förlåta allt du gjort och så du varit mot mig?
Har man barn ska man väl bry sig om dem
Framför allt om dem bara är hos en varannan vecka
Det är väl inte så svårt att fråga hur det går i skolan,
hur man mår, vad man vill ha för mat osv.
Är det verkligen så svårt?
När ens förälder inte ens säger god natt till en
Inte ens säger till om att han och hans nya tjej åker iväg för en dag
Så upptagen kan man väl sällan bli när man har träffat en ny?
Okej om det hade hänt en gång,
men händer det gång på gång på gång
Då tappar man orken och tålamodet
Det enda du gjorde var att laga mat till mig
Men inte prata med mig
inte ställa några enkla frågor
Inte säga god natt till mig
Inte ens säga till när du åkte iväg
Med andra ord, du brydde dig knappt om mig
Trots detta och mycket annat, bodde jag kvar hos dig
Men tillslut tappade jag orken och tålamodet och flyttade med min mamma till stan
Du blev givetvis väldigt ledsen över det, men vad gjorde det att jag inte var hos dig mer?
Du brydde dig ju ändå inte ens om mig när jag var hos dig
Ska ens förälder vara så mot en?
Ska ens förälder behandla sitt barn så?
Hur länge står barnet ut?
Och ja, den dikten är 100% sant, exakt så kände jag det under den hösten. Tycker ni verkligen att ens förälder ska få behandla sitt barn så?
Så ja, det som är så konstigt nu när jag inte har varit hos pappa sen i februari, och då var jag bara där ca 40 min, är att han verkar vilja ha kontakt med mig, men ändå inte. Han ringer lite då och då MEN när han väl hör av sig så har jag alltid fått veta strax efter av Nea att han har ”förlorat” ännu en tjej. Det är enda gången han hör av sig till mig, annars aldrig.
Nu bor Nea hos vår pappa varannan helg och när han har tjej så behandlar han Nea samma som han behandlade mig. Asså det är allvarligt talat inte okej, eller vad tycker ni?
Om jag säger så här, jag saknar min pappa mycket, men ändå inte. Jag saknar inte just min pappa, utan att ha en pappa som bryr sig, eller ja, hoppas att ni fattar hur jag menar.
Om det är någon som är nyfiken och har frågor ang. detta så släng iväg en kommentar eller gb-inlägg =)
Kram på er!