Tankar
Godkväll bloggen!
Ja då har ännu snart en hel arbetsvecka gått, min sista hela arbetsvecka på Subway, nu har jag bara 5 pass kvar.
Ikväll har jag varit själv hemma då Jesper är iväg på avslutning med innebandygänget. Så nu ikväll har jag gått runt här hemma och pratat med mig själv, massor av tankar som börjar dyka upp nu när det närmar sig slutet på jobbet, nu börjar det verkligen kännas att det snart är slut för min del. Det är som sagt fortfarande väldigt blandade känslor, samtidigt som jag innerst inne vet att detta är rätt beslut med tanke på hur hela situationen ser ut. Jag kommer inte överens med högsta chefen längre från ingenstans, jag har typ inget liv utanför jobbet med tanke på problemen med händer och fötter, och så orkar jag aldrig göra något efter en arbetsdag, eller sällan på helgen heller för att jag är för trött. Hela helgerna har i flera månaders tid känts som att jag bara har grejat här hemma det jag har orkat och sedan bara vilat, det är så det känns i alla fall, men vi har ju gjort en hel del saker också.
Sist när jag var hos vägledaren på Arbetsförmedlingen så fick jag frågan "var kan du se dig själv om ... år?" Jag kommer inte ihåg hur många år hon frågade, men jag minns att mitt svar var väldigt luddigt, jag hade inget bra svar på den frågan, jag kunde inte se framför mig var jag var, eller var mina drömmar sa att jag är om x antal år, men nu ikväll ställde jag den frågan till mig själv, och då hade jag helt plötsligt delvis ett svar, inte helt och hållet men ändå till viss del. Om 5 år ser jag mig själv med ett jobb som jag trivs med, jag har fått tillbaka mitt liv, jag mår bra i händer och fötter, och jag är inte lika trött som idag, och jag kan förhoppningsvis lägga mer tid på mina intressen än vad jag gör idag, som bla. bloggen, fota, pussla och vara ute i naturen. Åh vad jag längtar tills jag kan gå promenader igen. Jag gick ju en promenad i somras, en riktigt lång sådan utan problem alls, och det var första långpromenaden på 2 år, jag älskar ju att vara ute, men nu kan jag inte göra det eftersom att fötterna blev sämre igen under hösten.
Sedan vet jag ju att jag har mycket saker framför mig under 2019. Den 3dje januari gör jag min sista arbetsdag, och under kvällen skall vi ut några personer för att fira. Den 6 januari kommer alla kurser upp så då skall jag kolla på vad som finns där. Sedan har jag knappt två veckor innan jag skall till studie- och yrkesvägledningen igen för att söka i alla fall någon kurs. Sedan skall jag också se till att få tag i någon läkare så jag kan få ett läkarintyg för att få mitt körkortsintyg, vårdcentralen har väl troligtvis glömt bort mig.
Jag hoppas att jag får åkt lite skidor i vinter, jag skall bli moster i februari, syrran skall flytta hem till Göteborg igen. Ja det kommer att hända så mycket under nästa år. Det är tanken på allt roligt som jag vet kommer att hända som jag försöker ha kvar samtidigt som det känns riktigt läskigt att bryta vardagen, jag har ju ganska svårt för förändringar, eller självklart beror det mycket på vad det handlar om, men när det gäller detta nu så känns det väldigt svårt med denna stora förändringen som kommer att bli. Jag kommer aldrig mer gå in genom dörrarna på en Subwayrestaurang, bakom linen och ställa mig och göra en smörgås igen, eller preppa teriyaki tex. Det är både en lättnad och skrämmande på samma gång pga förändringen. Men nu siktar vi framåt, framåt mot ett bättre liv för att må och och trivas med det jag gör.
Jag vill rikta ett riktigt stort tack till framför allt älsklingen och Ida, men också några av er andra för all stöttning i allt detta kaoset med jobbet, verkligen tack, utan er hade jag aldrig klarat detta, och troligtvis inte heller tagit steget och faktiskt sagt upp mig, tack ni är fantastiska vänner <3
Ne, nu är det dags att sova, imorgon är det fredag och bara några få dagar kvar till julafton, löning och vi räknar med att ha massor att göra på jobbet. Och jag jobbar med chefen som jag inte kommer överens med längre, en perfekt fredag, hmm... God natt!
//CarroEllen