Inbrott, eller inte...
Hejsan bloggen!
Sitter nu hemma i soffan och bara tar det lugnt, febern har börjat gå upp igen så jag känner mig lite halvt borta. Det härliga är att jag har knappt haft någon feber alls tidigare idag, förrän nu under eftermiddagen. Dock har jag blivit mer förkyld nu. Så ja, det blir till att vara hemma för min del imorgon också, så segt.
Med tanke på rubriken så blir ni säkert väldigt nyfikna. Jag blev rejält rädd efter detta, men ska ta det från början.
Jag stod i köket och hade just startat diskmaskinen när Jesper ringde. Eftersom att det händer att han skojar om var han är någonstans när han ringer (han kan säga att han just åkt från jobbet, men i själva verket har han just gått av bussen i Torslanda) så har jag lärt mig att alltid lyssna vad som låter i bakgrunden i hans ända. Och ja, det gjorde jag även förut. Jag tänkte bara att han säkert var utanför jobbet och tog lite luft eller något (något han aldrig gör) För det lät lugnt, lite för lugnt för att vara i stan. Men jag tänkte inte mer på det (febern hade börjat gå upp och jag var trött). Han pratade om att det var så härligt ute och att jag borde ställa mig i dörren bara en liten stund för att få lite luft. Det var inget jag hade lust med just då, istället gick jag bara runt i lägenheten. När jag stod precis ovanför trappan så hörde jag ett ljud "vänta lite" sade jag i luren till Jesper, och så blev det tyst, "det var säkert bara diskmaskinen" sa jag. Men så hörde jag det igen, och förstod snabbt att det var någon på ytterdörren. Jag skriker till i luren "det är någon på dörren!" Jag sprang ner för trappan skrikandes för att skrämma bort "tjuven" Det blev tyst bara en pyttestund, sedan såg jag någon i fönstret. Personen kom in i hallen och först då såg jag vem det var, älsklingen som ville överaska mig med att komma hem tidigt. Klockan var bara runt halv 3, och han brukar inte komma hem förrän 17-18 tiden. Och ja, det blev verkligen en överraskning, men ingen trevlig sådan. Jag bröt ihop totalt och var verkligen livrädd. Han menade på att han försökte ju få mig att ställa mig i dörren innan... Usch! Ja det var verkligen riktigt hemskt. Jag sprang verkligen ner för trappan skrikandes. Det var väldigt skönt när jag förstod att det inte var någon inbrottstjuv utan bara Jesper. Så ja, det var ju verkligen inte meningen att han skulle skrämma livet ur mig, han ville bara överraska mig med att komma hem tidigare.
Ne, nu ska jag avsluta detta inlägg lite trevligare, så här kommer bilder på maten och efterrätten som vi åt på alla hjärtans dag här hemma älsklingen och jag.
//CarroEllen