CarroEllens blogg

Godkväll bloggen!

Sitter och funderar lite på hur det var när jag gick i skolan, det är ju några år sedan nu som jag tog studenten och än idag saknar jag skolan till viss del, saknar alla vänner som jag hade och allt roligt som man lärde sig. Här kommer en Väldigt kortfattad text om min skoltid.

Förskolan-6:an gick jag på Hälsö skola, och då bodde jag ca 30 m från skolan. Hälsö skola var då en skola med ca 70 elever och i den klassen jag gick så var vi den största i Hälsö skolas historia,

vi var runt 20 stycken. Jag minns inte så mycket från den tiden, inte från skolan i alla fall. Jag hade två bra kompisar i den klassen som jag umgicks med en del, men i 6:an så flyttade ett tvillingpar till Hälsö. De bodde jag nästan granne med och de gick i samma klass som mig. Den tjejen och jag umgicks nästan varje dag, vi var verkligen jättebra vänner, men hon flyttade efter ett år.

Henne har jag nästan ingen kontakt alls med idag.

När jag började 7:an så var det för första gången dags för ny skola, då cyklade en kompis och jag som hade hängt ihop sedan vi var små till skolan nästan varje dag oavsett väder. Bratteberg var en betydligt större skola än Hälsö skola. På Bratte gick det ca 600 elever, och vi var uppdelade i lag. AB, CD, EF och GH. Jag tillsammans med de två kompisarna som jag hade från Hälsö gick i A tillsammans med en hel del annat folk. Den klassen var väldigt härlig, vi kunde ha väldigt roligt och vi kunde vara väldigt lugna. Vi hade en väldigt bra klassföreståndare, Hasse. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att han var så bra, men han lärde ut på ett bra sätt och tyckte om att skoja också när hela klassen gjorde det. Jag minns framför allt en gång när hela klassen blev sååå snopna. Det var ett av de tre åren på min födelsedag. Vi hade NO. Hasse gick ut ur klassrummet för en stund medan vi satt med en uppgift. Då kunde ett par personer i klassen inte låta bli att gå fram till tavlan och ta ner klockan som hängde ovanför och ställa fram den ett tag, jag minns inte hur länge, men det var typ bara 10 minuter tror jag. När läraren kom tillbaka och en stund hade gått så var det någon som frågade om vi inte skulle sluta nu. Det vi inte visste då var att läraren hade en egen klocka som han alltid gick efter, och aldrig efter klassrummets klocka, men det var lite småroligt ändå, det tyckte även läraren.

På Bratte träffade jag Malin också, en person som jag har hängt ihop med i runt 10 år, vi gick i samma extra-engelska.

När jag började gymnasiet så började Malin och jag på samma skola och i samma klass. Då kunde jag inte cykla till skolan längre, då åkte vi taxi till skolan varje morgon som låg i Mölndal. Det var en bra bit att åka Hälsö- Mölndal varje dag. Vissa dagar kunde det ta två timmar till skolan. Under gymnasiet, tror det var under andra året som mamma, syrran och jag flyttade till Torslanda också.

Gymnasietiden var den bästa tiden i mitt liv. Vi var en liten klass med bara tjejer, alla hängde ihop, det var aldrig någon som var ensam. Då hade vi ju också alla delvis samma intressen, det är ju så det brukar vara på gymnasiet. Men ja, jag gick ju hotell och restaurang. Vår lärare som vi hade där de två första åren var verkligen jättebra. Till en början var det ingen som tyckte om henne, hon var väldigt sträng och väldigt hård, men efter ett tag hade vi lärt känna varandra och det var inte alls samma sak, läraren hade lärt sig hur vi fungerade, och vi hur läraren fungerade. När den läraren gick i pension så hade vi en avskedsmiddag för henne och då grät hela klassen inkl. läraren. De två åren var verkligen de bästa.

Tredje och fjärde året såg lite annorlunda ut. Tredje året blandade de klasserna så vi var 1-4:or. Det var inte alls bra då alla så klart var på olika nivåer och det hade skolan svårt att ordna. Det året hade vi en lärare i cafét som jag fick lära upp, skall det inte vara tvärtom?..

Fjärde året var ett bättre år igen. Jag har för mig att jag då hade betydligt bättre lärare igen.

Tänk egentligen vad mycket vänner man hade under skoltiden, hur många av de har man kvar idag?

För min del är det tyvärr inte många. Visst finns det några som jag pratar med ibland men inte så mycket mer. Jag tycker att det är väldigt svårt att hålla kontakten med personer som jag träffar väldigt sällan, framför allt när man måste planera att träffas, då har man inte alls lika mycket att prata om när man väl träffas som man hade när man gick i skolan. Det är lite småtråkigt egentligen.

Ja detta var väl en ändå kort beskrivning av min skolgång som jag än idag saknar en hel del. Tänk vad mycket tid man hade till att träffa vänner när man gick i skolan, och jag hade så mycket mer ork till att göra annat än vad jag har idag när jag jobbar. Jag pratade verkligen mycket mer med folk i skolan, arbetskamrater är inte alls samma sak tycker inte jag, med dem pratar jag inte om typ vad som helst på samma sätt som med vännerna jag hade i skolan.

Avslutar med ett collage på mig för varje skolår. Tyvärr har jag inget kort från sista året på gymnasiet, jag kanske var iväg på praktik när det togs eller något.

//CarroEllen