Trött
God kväll bloggen!
Jag är egentligen för trött för att skriva här just nu. Tankar bara yr runt i huvudet på mig efter att vi började prata om lite jobbiga saker under middagen förut här hemma. Tankar som går tillbaka i tiden, jag ser framför mig hur saker och ting var då, känner precis hur jag mådde då osv. Usch vad jag avskyr sådant... och när det är så så borde jag bara sova, då är jag för trött, eller har kommit in lite för djupt på det men en/flera person/personer som jag aldrig har pratat med om detta innan. Usch jag avskyr sådant här!
Jag har lagt ut den en gång innan men jag lägger ut den en gång till, en dikt som jag skrev för ca 2 årsen, det är det som vi pratade om förut....
Bara att glömma och förlåta?
Tror du det är att bara glömma och förlåta allt du gjort och så du varit mot mig?
Har man barn ska man väl bry sig om dem
Framför allt om dem bara är hos en varannan vecka
Det är väl inte så svårt att fråga hur det går i skolan,
hur man mår, vad man vill ha för mat osv.
Är det verkligen så svårt?
När ens förälder inte ens säger god natt till en
Inte ens säger till om att han och hans nya tjej åker iväg för en dag
Så upptagen kan man väl sällan bli när man har träffat en ny?
Okej om det hade hänt en gång,
men händer det gång på gång på gång
Då tappar man orken och tålamodet
Det enda du gjorde var att laga mat till mig
Men inte prata med mig
inte ställa några enkla frågor
Inte säga god natt till mig
Inte ens säga till när du åkte iväg
Med andra ord, du brydde dig knappt om mig
Trots detta och mycket annat, bodde jag kvar hos dig
Men tillslut tappade jag orken och tålamodet och flyttade med min mamma till stan
Du blev givetvis väldigt ledsen över det, men vad gjorde det att jag inte var hos dig mer?
Du brydde dig ju ändå inte ens om mig när jag var hos dig
Ska ens förälder vara så mot en?
Ska ens förälder behandla sitt barn så?
Hur länge står barnet ut?