Du är så smal....
God kväll bloggen!
Sitter nu i sängen och känner mig helt, ja jag vet inte... fundersam.. småledsen.... vet inte riktigt...
Sitter här och funderar på en grej som jag har haft i tankarna sen i våras. Jo, nämligen ang mina matvanor.
Senast idag hörde jag att jag var smal..... Nea kom hem och berättade att Thomas (vår pappa som jag har dåååålig kontakt med av olika anledningar) hade i helgen börjat prata om hur smal jag är och att jag väger 40 kg. Nea berättade också att hon snabbt hade sagt till honom att jag nog inte vill att han skulle prata om det.
När Nea berättade vad Thomas hade sagt, det om att jag väger 40 kg, då vet jag inte riktigt vad jag tänkte, jag blev snarare förbannad och tänkte något i form med "jag väger verkligen inte 40 kg. men kanske inte heller så jättelångt ifrån"
I förra veckan hörde jag också ett antal gånger "du är så smal" osv. Att höra det från En person En gång bryr jag mig inte så mycket om, tycker snarare nästan det är bra, men hör jag det av samma person flera gånger i månaden, då är det på tok för mycket. Som i förra veckan. Tre gånger i förra veckan hörde jag av SAMMA person "du är så smal" Har jag hört det en gång från samma trut så vet jag ju om det, visserligen vet jag redan om att jag är smal, men att höra det från samma trut flera gånger om gör mig bara förbannad. Jag kan faaaaen inte hjälpa att jag är så jäkla smal som jag faktiskt är. Jag vet om det och att gå upp i vikt är fan betydligt svårare än att gå ner i vikt, det är sant!
Jag vet mycket väl om att jag är smal, och det kan jag säga att under det senaste året så har jag gått ner i vikt. Det har jag gjort för att jag har mått så dåligt i perioder, vilket har lett till att jag har slarvat med maten, eller helt enkelt inte haft någon matlust.
Det är inte så jättelängesedan som jag åt lunch i skolan vilket inte var mycket alls, kanske någon frukt eller liten smörgås (dock aldrig en hel) runt 10 tiden, lite middag vid 5 tiden, och sedan ev något litet runt 10 på morgonen, annars lite lunch som jag knappt ville äta runt 12. Ja det var så mina matvanor såg ut under ett antal veckor. Då kan jag också säga att det var under den tiden som jag vägde som minst, då när jag var nästintill rädd för mig sjäv om jag säger så. Jag fick kramper i armar, ben, ja på olika ställen i kroppen. Jag blev helt plötsligt yr och kände mig bara väldigt konstig. Jag var så enormt rädd för att jag skulle åka in på sjukhus. Om jag säger så här, jag tål inte lukten av sjukhus osv...
Under denna tid hade inte min mamma en aning om någonting. Jag vet inte om hon märkte något på mig, men det tycker man att hon borde ha gjort, men hon sa inget till mig alls. Eller nja, en gång under denna period när jag åt så lite så komenterade hon en gång att jag åt för mycket lax, att jag skulle äta mer ris. Då blev jag bara förbannad och var själv glad över att jag åt "mycket" Annars var det en kompis i skolan som lite då och då frågade mig om jag hade ätit. Det kändes faktiskt väldigt härligt att ha denna kompisen som verkligen frågade mig lite lätt ibland om jag hade ätit något =)
Numera är mina matvanor lite sådär. Det är väldigt olika från dag till dag. Jag hade ju under en period nu i höst som jag åt frukost, lunch och middag på vardagarna, vilket jag faktiskt kände mig stolt över såvida jag mådde bra och inget spec kom och tryckte ner mig. Men nu har jag återigen börjat slarva med frukosten. Eller ja, inte bara frukosten utan även lunchen lite. Jag verkligen försöker att få iordning på mina matvanor igen, men det är verkligen inte lätt. Om jag säger så här. I fredags när jag var med Jesper och hans föräldrar på restaurang och jag fick in min mat. Då kände jag bara hur jag satt och kollade på tallriken, hur mycket jag tyckte det såg ut att vara. Samtidigt kände jag den där äckliga känslan av att jag inte ville äta... Då tänkte jag samtidigt "Caroline, du är på restaurang, Jesper fyller år, du måste äta iaf en del!" Så jag började äta. Jag kan inte direkt påstå att jag mådde så jättebra under tiden som jag åt, men jag åt ändå för att jag ville inte att någon skulle märka något om jag säger så.. Jag vet det låter konstigt. men så var det iaf.
Nu när jag har lov och är hemma på dagarna så blir det oftast bara till att det blir en riktigt stadig frukost i bästa fall, annars kanske ett par digestivekex och sedan middag runt 4 tiden. Vi har inte på flera år ätit både frukost, lunch och middag här hemma för att mamma har komenterat att det blir för dyrt. Men nu måste jag verkligen försöka att få iordning på mina matvanor ännu en gång. Mitt mål sedan i somras har varit 50 kg, men va sjutton, det är lättare sagt än gjort att komma upp till den siffran....
Lägger nu upp lite bilder på mig som är tagna under olika tider under det senaste året. Den senaste bilden där är väl från i våras, men det var under den tiden som jag tog en del kort för att se hur smal jag var....
Detta var härligt att få skriva av sig om detta. Nu borde jag nog egentligen lägga mig och sova. Imorgon kommer ju troligtvis Cissan hit :D Guuuud vad roligt det ska bli :D
Tack för att ni läste! Kram på er alla bloggläsare!