Ledig =) / Inte han också =(
God morgon alla bloggläsare.
Sitter nu i sängen och funderar lite. Såhär är det, morfar har ju ett bra tag nu haft problem med sitt ben. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det var, men något om att det inte blir någon cirkulation i benet. Han har också sagt till mamma att om Nea och jag kommer dit och städar så får vi pengar för det. Undra om inte jag skrev ett inlägg om detta i veckan, känner igen det nu när jag skriver det. MEn aja iaf. Igår när jag var med Jesper och vi satt inne på mitt rum så kom mamma och berättade att morfar precis hade ringt och att han nu var väldigt dålig. Hon sa också att Nea och jag behöver åka till honom någon dag. När mamma berättade det så kände jag bara att jag inte orkade med det, jag började gråta. Det är ju knappt två årsen som Mimmi (mormor) gick bort i cancer. Visst det är inte illa att morfar ändå har klarat sig så här långt. Morfar har aldrig varit en pratglad typ, och han har aldrig bett om hjälp, han har nästan aldrig velat ha någon hjälp. Men jag har lite dåligt samvete för att jag inte visade mig hos Mimmi oftare när hon var sjuk, och att jg nu heller aldrig än så länge har varit vid hennes minneslund. Det har jag väl inte varit för att jag har saknat henne alldeles för mycket, vilket jag fortf. gör, men också för att jag inte hittar dit, jag vet ju vart det är, men jag hittar inte dit.
I alla fall, i veckan då när Diana var här tror jag det var så berättade mamma om en grej morfar hade berättat för henne. Han hade träffat en person på sjukhuset som kände någon elle vad det nu var som hade samma problem som morfar, och där hade det slutat med att de fick amputera bort benet, ja något sådant var det, jag kommer inte exakt ihåg men nåt sånt. Och då tänkte jag "Morfar utan ben. Han lever ju för att jobba, han gör ju inget annat. Hur sjutton ska han klara av det?!" Ja det är faktiskt så, morfar har aldrig gillat att sitta still, han har alltid velat vara igång med någonting, och nu kan han inte göra någonting, inte ens gå till torget och handla, han kommer inte ens nerför trapporna. Så i helgen ska jag packa ner massa böcker som mamma sedan ska köra till morfar på måndag. När mamma sa det att jag ska packa ner böcker till morfar så tänkte jag "skämtar hon eller?! jag ser inte morfar framför mig ligga och läsa böcker"
Ne, man kanske borde gå upp ur sängen, eller försöka iaf.. Jag vill inte hamna i något sådant tillstånd igen som jag var i i ca 1 år då när det var sååå mycket att tänka på, saker jag var ledsen över och saknade osv... Nej inte en gång till, jag har ju ganska precis hämtat mig någorlunda, och gamla glada Carro är tillbaka, det vill jag inte dra ner igen....
Btw, släng gärna iväg en kommentar så blir jag glad =)
Kram på er