Bara att glömma och förlåta
Bara att glömma och förlåta
Tror du det är att bara glömma och förlåta allt du gjort och så du varit mot mig?
Har man barn ska man väl bry sig om de
framför allt om de bara är hos en varannan vecka
Det är väl inte så svårt att fråga hur det går i skolan,
hur man mår, vad man vill ha för mat osv.
Är det verkligen så svårt?
När ens förälder inte ens säger god natt till en,
inte ens säger till om att han och hans nya tjej åker iväg för en dag
Så upptagen kan man väl sällan bli när man har träffat en ny?
Okej om det hade hänt en gång
Men händer det gång på gång på gång
Då tappar man orken och tålamodet
Det enda du gjorde var att laga mat till mig
Men inte prata med mig
inte ställa några enkla frågor
Inte säga god natt till mig
Inte ens säga till när du åkte iväg
Med andra ord, du brydde dig knappt om mig
Trots detta och mycket annat bodde jag kvar hos dig
Men tillslut tappade jag orken och tålamodet
och flyttade med min mamma till stan
Du blev givetvis väldigt ledsen över det,
men vad gjorde det att jag inte var hos dig mer?
Du brydde dig ju ändå inte ens om mig när jag var hos dig
Ska ens förälder vara så mot en?
Ska ens förälder få behandla sitt barn så?
Hur länge står barnet ut?
Denna dikt har jag skrivit själv, och det jag vill komma fram till med den är att den är 100% sanning, exakt så här hade jag det för 1,5 årsen. Exakt så här kände jag det. Tänk efter, ska verkligen ens förälder få behandla sitt barn så?
Lägger upp en gammal bild på min pappa och mig.
